Leonas humor..

Det är så här jag känner mig när jag tänker att jag kommer
att läsa matte B i tvåan.

Men jag ser dock fram emot att få läsa massvis med Religion,

eftersom det är det absolut roligaste som finns.

Du är för långt borta när jag inte längre kan känna din hud mot min.

Ta aldrig min kärlek för givet, snälla du. Och se det aldrig som en självklarhet att jag är din. Lova mig att du tar vara på våran tid tillsammans, även om det gått flera år. Lova att du inte säger "men hallå, vi har liksom varit tillsammans i två år".. För, för mig så ser jag dig på precis samma sätt som för ett och ett halvt år sedan. Det pirrar lika mycket i magen och det kommer alltid att vara så.

Paulina, jag älskar dig.

En bästa vän är så sjukt bra att ha. Men att ha världens bästa vän.. Det slår allt.

Det är de små sakerna som gör mycket.

Petra är en räddare i nöden. Hon skickar sms till mig varje morgon som ska stärka mig. Ger mig ett litet råd som start på dagen om hur jag ska hjälpa mig själv. Det är väldigt uppiggande och gör mig stark som bara den, så.. Tack fina Petra!

OCH.. jag tror inte att jag har insett tidigare att jag haft det jag behöver hela tiden. Jag vill inte ha någon annan, eller något annat än David.

David, vill du gifta dig med mig?

Jag älskar känslan av din breda famn och hur du kramar
om mig sådär hårt. Jag älskar när du ser på mig att jag
är ledsen, eller är påväg att börja gråta eller skriker och
beter mig som en idiot för att jag är arg, och så tar du tag
i mig och säger "gumman, det kommer att bli bra". Jag älskar
ditt tålamod som du har just nu och jag är så tacksam för
att du orkar och står ut. Jag älskar att älska med dig och
du är så sjukt bra på att kyssas (jag dör!). Jag minns att
redan första gången vi älskade, var det som om vi hade
gjort det tusen gånger förr, och som om det var meningen.


Och jag kommer att sakna dig nu när du åker bort.

All I know is that, you're so nice, you're the nicest thing I've seen.

Jag: " Visste du att jag bara kan knäppa fingrarna med vänster hand?"
Han: "Haha ja, Leona".
Jag: *Besviken*.. " Men visste du att jag har en leverfläck mellan tårna då?"
Han: "Ja, Leona.. Jag vet mer än du tror. Jag vet om att du inte kan vissla också".

Och sedan blicken han ger mig som gör mig varm, och så viskar han "Leona, jag vill att du ska föda mina barn".

Åh, Skjut mig?!

Och jag som trodde att han inte visste någonting om mig, och undrade hur han kunde älska mig när han visste så lite. Men han älskar mig för den jag är, eftersom han är den enda människan som bara har sett mina dåliga sidor men älskar mig ändå. Jag hade aldrig stått ut med mig själv.

Efter en stund frågade han mig om jag älskar mig själv, och jag svarade att jag inte kan göra det, eftersom jag inte är mig själv just nu. Han lekte med mina lockar och log och sedan sa han "Jag förstår vad du menar, men jag älskar dig". Med en betoning på dig.


Åt helvete med alla känslor jag haft för andra killar eller tjejer. Ingen har fått stå ut med så mycket, som han har. Och ingenting är tryggare än när han pussar mig på min panna och håller om mig.

Sömn <3

Inatt sov jag tolv timmar. Det var skönt.

Kärlek

Jag älskar att se dig le.. Fyfan vad du är vacker, och visst är jag påverkad, men det är då sanningen kommer fram.

Jag vill att mina barn ska ha dina ögon, och ditt leende.
Och jag vill ha dina händer, på mig.

Maja och pappa och Majas mamma tar hand om mig och jag känner mig trygg.

Jag är ledsen för att jag gör illa dig. Men det är sista gången nu och jag tänker inte springa tillbaka. Jag har lovat mig själv att jag ska stå på egna ben nu och bli frisk på egen hand, så att jag blir bättre själv, och inte med hjälp av någon annan.

Förlåt, men den här gången måste jag tänka på mig själv och du kommer att klara dig fint.

Önsketänkande som ger mig rysningar.

Titta på mig. Håll om mig. Ta mig i handen. Smek mig. Viska något fint i mitt öra. Hångla med mig. Kyss mig. Ta på mig överallt. Och snälla, älska med mig..

Titta på mig nu.. du tittar inte som förut.

Jag önskar att det fanns någon som kunde titta på mig, och se rakt igenom all jävla bullshit som jag håller på med just nu. Jag önskar att jag hade någon i mitt liv som kände mig så bra, som kunde se att mitt sätt att försöka skydda mig själv och glömma vad jag går igenom inte fungerar riktigt som jag vill.

Jag skulle vela se den där blicken, som bara är full med värme och medlidande och förståelse. Och det skulle vara så skönt att slippa förklara. Så otroligt jävla skönt.

Tjo Kagge!

Okej, denna vecka och nästa vecka jobbar jag 9 h 5 dagar i veckan, så jag är T R Ö T T. Därför jag inte orkar höra av mig till folk.. Men när jag väl kommer hem så åker jag till Fredrik, där Taaammmii, Dajve, Freddiebwoi och Ante hänger och gissa vad de gör hela nätterna? Jo.. De lanar. De har dragit över sina egna datorer till Fredrik för att kunna lana, och nu är jag en av de som också dragit över sin egna dator.. Men det var lite lättare för mig, eftersom min data är bärbar :)

så när de spelar cs och tibia, så tittar jag på facebook och bloggar. Det är riktigt mysigt att somna i ett rum med fyra killar som sitter och är pömsiga framför datorerna, man känner sig lagomt trygg alltså..

På fredag ska jag permanenta mitt hår lockigt, eftersom det är så långt nu så kommer det att bli skit snyggt. Sist jag gjorde det gick jag ju till en frisör som visade sig vara pyroman. Jag gick från salongen med afro och min kind började fräta och jag hade stora sår i ansiktet i flera dagar efter det hemska besöket. Det tog 1 år för mitt hår att ens kunna borsta igenom och istället för att njuta av mina fina lockar så plattade jag sönder håret på grund av att frisören hade tagit sönder det.
Denna gången ska jag iallafall göra det på Nikita, och jag betalar mellan 1600 - 2200kr för att göra stora spiraler så att mitt hår kommer bli jättelångt och stort lockigt. De är MYCKET proffsiga så det är verkligen värt pengarna.. Allt de gör blir perfekt. Sååå jag lääääääääängtar!

Övrigt: var hos läkaren idag och han har nu skickat remiss så att jag ska få gå till en specialist och kanske få hjälp med behandling. Det låter kanske positivt, men väntetiden är upp till 6 månader. Så allt snack om att jag ska bli bra innan skolan börjar kan man ge upp.

Det kommer kanske inte alltid vara vi två, bara så länge det finns stjärnor över oss och, bara så länge våra hjärtan klarar av att slå.

Jag älskar dig så mycket att det snart väller över. Jag är helt såld. Du är PERFEKT, ett levande bevis på att någon är perfekt.

Och jag älskar verkligen dig för den du är, inte för något jag önskar att du var och ditt leende är så ärligt och varje gång jag tittar på dig vill jag bara krama dina läppar med mina och det bränns i mina fingertopper av tanken på att röra dig.

Och jag skulle kunna skjuta mig själv i huvudet för att slippa vara så besatt av dig som jag är.

You never call me when you are sober

Jag hade den snyggaste killen i hela världen igår kväll. Fyfan vad vacker han var i sin skjorta, jag fick rysningar av att titta på honom.

Tråkigt nog spenderade jag hela kvällen med att bedöva mina känslor med sprit.. Leona & Sprit = En riktigt jävla usel kombination. Jag kunde knappt stå upp och det gick alldeles för fort för mig och jag hängde inte med i svängarna.. Jag letade hela tiden efter David, som jag aldrig lyckades hitta eftersom vi gick om varandra på festen. Knas var det iallafall.. Det roliga var att jag sedan skulle upp och jobba klockan 9 idag, UNDERBART! <3<3<3

Naaaaaaaaaaaat.

Ehm.. Dessutom så blir jag väldigt somnig av sprit, och jag lyckades somna i soffan på Anders baksida. Det var väldigt behagligt, eftersom det bara var jag och Victor där från början.. Men det var mindre behagligt när jag vaknade.. För då satt hela festen runt mig och en vän kom och väckte mig och jag fick en chock för att David inte var där. Nej.. Aldrig mera sprit. Jag dricker fan aldrig, jag blir aldrig packad och det där var första fyllan på hela året, men sist jag drack sprit så tog jag sönder min bästa väns vattenpipa och dansade på min pojkväns bord. Därför låter jag bli.

En mindre lyckad kväll, men jag lyckades få bort alla jobbiga känslor som jag bär på, det var skönt att för några timmar slippa känna något alls. Därför blev det mindre kul när jag blev nykter och insåg att jag hade bedövat en dubbelt så kraftig ångest.

Till P: Jag förstår verkligen vad du menar med att jag är grym på att spela. Jag lyckas fan lura hela världen att jag är lycklig och att mitt liv är perfekt.

Vilken lättnad..

Jag har nog aldrig träffat en person med lika mycket förståelse som Leona. Hon är jävligt lik mig på sättet. Kanske för att vi båda heter Leona, eller för att vi båda är blattar, jag vettefan, men hon pratar hela tiden, jättemycket och är sjukt förstående och har medlidande för alla sorters problem.. Låter det som mig? ( + att hon är jättesöt mohahahaha).

Hon har iallafall gjort det grymt mycket lättare för mig nu att arbeta, och hon har verkligen tagit hänsyn till hur jag har det och arbetsledarna på jobbet gör också sitt bästa för att hjälpa mig så att jag kan få gå hem tidigare ibland och få kortare pass och så! :)

Vem blir inte glad att få höra ens chef säga " jag har anställt 22 personer, och jag är riktigt riktigt nöjd med fyra av dem. Alla är duktiga, men fyra av dem var ett riktigt bra val, och du är en av dem". Sånt gör så mycket.. Riktigt mycket mer än vad folk kanske tror!

Så nu ska jag jobba ikväll, kanske.. De skulle ringa mig från jobbet om det var lugnt så att jag slipper komma. Men jag jobbar mellan halv 5 och 9 (men som sagt, om det är lugnt får jag gå direkt).

Saker och ting börjar lösa sig.. :D:D

Jag vill bara kunna skratta högt och länge, och ärligt. Det var alldeles för länge sedan.

Jag lovar att jag ska bli bra nu. Jag ska det. Det finns inget annat alternativ. Jag ska klara det här. Jag hoppas på att jag ska bli frisk så fort som möjligt och jag hoppas att mitt liv kommer att bli bättre snart och trots att jag alltid har massa motgångar så tänker jag inte sluta hoppas.

Jag skulle vilja åka ut till Davids land, och bara skita i att sminka mig i en vecka, sola, äta nyttigt.. Ta ett nakendopp, sova i en liten mysig stuga. Skita på dass.. Och bara komma bort från precis allting.

Nu ska jag lägga mig i Davids famn.. Sedan ska jag upp imorgon och klockan 11 har jag möte med min chef om hur jag ska jobba framöver med tanke på hur jag mår. Jag ber er, håll era tummar för mig!! Jag kommer att behöva det.

Rosa klänning, lång svart fläta, röda läppar, en svart klocka, klackar, och en alldeles för tung väska eftersom jag alltid bär runt på mitt hem.

Ska snart ta bussen hem och kanske springa förbi Mike en sväng. Imorgon ska jag jobba mellan 4 och 10 så jag har ångest över det, men jag hoppas att Leona är där då, så att jag kan prata med henne om att säga upp mig.

Jag är sjukt sugen på att dra till någon park eller något inne i stan, ta med smig cykeln, köpa en grillad kyckling och göra lite sallad med fetaost och tomat i och kanske fixa lite cider så att man kan njuta riktigt mycket.. Njuta av att det är sommar, som jag faktiskt inte har hunnit göra! Ska jag vara helt ärlig så har jag inte ens badat i sommar och alla jobbar ju nu känns det som och jag har svårt att planera saker med tanke på mitt jobb..

Åh, jävla donken.. Jag har jobbat bort hela min sommar.

Nej nu måste jag skynda mig till bussen.. Var rädda om er och drick mycket vatten nu när det är varmt (mamma leona som vanligt)

Jag tittar på ett foto på dig, bara för att det är den enda gången du inte slutar titta mig i ögonen.

Denna bild väcker minnen som gör mig varm. Den sprider en känsla av trygghet genom hela mig och jag kan knappt sluta titta på den. Och jag tror att jag skulle kunna göra vad som helst för att få kyssa dina mjuka läppar.

Och tillslut sprängs ballongen.

Okej.. Såhär ligger det till:

JAG BEHÖVER INTE FÅ HÖRA ATT JAG HAR GÅTT UPP I VIKT ELLER ATT JAG ÄR TJOCK. JAG ÄR TRÖTT PÅ ATT STÄNDIGT FÅ HÖRA ATT ANLEDNINGEN TILL ATT JAG INTE ORKAR GÖRA SAKER ÄR FÖR ATT JAG ÄR SÅ SLAPP OCH SLÖ OCH VÄGER FÖR MYCKET. JAG ORKAR INTE ATT ALLA JAG ÄLSKAR OCH VILL HA UPPMÄRKSAMHET AV SÄGER TILL MIG HUR JAG SKA ÄTA ELLER VAD JAG SKA ÄTA OCH ATT JAG BORDE TÄNKA PÅ VAD JAG ÄTER. JAG ÄR MEDVETEN OM ATT JAG HAR GÅTT UPP I VIKT, OCH JAG ÄR MEDVETEN OM ATT DET ÄR DÅLIGT, MEN ERAT SÄTT ATT SÄGA DET TILL MIG FÅR MIG BARA ATT VELA ÄTA DUBBELT SÅ MYCKET OCH SEDAN SPY UPP ALLTING FYRA GÅNGER OM!!!

Jag behöver inte en pappa som efter att ha varit bortrest i en vecka kommer hem och säger "anledningen till att du inte klarar av att jobba på mcdonalds Leona, är för att du har 20 kilo övervikt och du måste tänka på att gå ner i vikt innan du blir riktigt stor". (jag har INTE 20 kilo övervikt jag ser normal ut).

Jag behöver inte en mamma som ständigt påpekar vad jag äter, suckar och säger "Leona , sluta ät" när jag äter fucking jordgubbar som bara är nyttigt.

Jag behöver inte en pojkvän som hela tiden påminner mig om att inte äta den där extra chokladbiten när jag är sugen på den.

Det jag behöver är att för en gångs skull få höra från mina föräldrar att de saknat mig när jag varit borta, att de är stolta över mig för att jag kämpar så hårt, att de förstår att jag är trött och att de finns där för mig. Det jag behöver är en förälder som lyssnar på vad jag har att säga, inte ignorerar mig och låter bli att svara. Det jag behöver är en varm kram från en mamma som verkligen verkligen vill mitt bästa.

JAG ÄR INTE TJOCK. Jag har gått upp i vikt, men jag är inte tjock så de som läser detta som inte känner mig, de ska inte tro att jag är något jävla fetto på 90 kilo.

Jag är bara trött. Jag har slitit ensam så jävla länge, utan bekräftelse, kärlek eller värme. Och jag är så jävla trött. Dödstrött. Och jag orkar inte höra att jag inte duger. JAG ORKAR INTE HÖRA ATT JAG ÄR NEGATIV, SJÄLVUPPTAGEN, ATT JAG ÄTER ONYTTIGT, ATT JAG GER UPP FÖR LÄTT ELLER ATT JAG BARA BRYR MIG OM MIN POJKVÄN.

JAG GER ALDRIG UPP, JAG STÄLLER UPP FÖR ALLA SOM BER OM HJÄLP, JAG HAR ÄT STÖRNINGAR OCH JAG FÖRSÖKER ATT VARA REALISTISK, INTE NEGATIV.

idioter.

Det regnar en måndag.

Regnet öser ner utanför och det är lite mysigt. Det var ett tag sedan jag var hemma, bara jag och det känns skönt att sitta i mitt rum med datan i min famn. Pappa och hans familj är på Arlanda stad.. De åkte precis innan jag kom. Är inte det ganska typiskt, att efter att ha städat hela huset, dammsugit och dammat och tvättat och hela köret, så får man höra det enda felet men råkat göra? Jag glömde naturligtvis ta ut soporna när jag skyndade mig till bussen. Tack pappa, för att du får mig att känna mig så jävla lyckad. Vilken 17 åring städar hela huset innan deras föräldrar kommer hem bara för att göra dem glada?

Jag hoppas iallafall att jag ska få göra min tatuering. Vill göra den så fort som möjligt. Ska skriva Dum Spiro Spero mellan skulderbladen typ, lite högre upp kanske. Det kommer att göra mig starkare, men först måste jag lyckas övertala Pappa.

Hejdå.

Genom svåra tider, mot stjärnorna.

Mamma, jag och David har varit i Kista hela helgen eftersom mamma har varit ensam hemma. Jag och David har spelat wii och tittat på massa filmer på min stora plattskärm i rummet. De har gjort om hemma nu, och allt är den senaste tekniken som jag inte alls förstår mig på. Vi har gått ut med Pablo, David klappade Pablo för första gången i helgen (han tycker inte om hundar) och så gick vi ut och åt med mamma i Kista Centrum och tittade på allt mellan klockor och böcker.

Det var riktigt skönt att bara vara hemma en helg och bli omhändertagen av David och mamma. Hon kunde verkligen koncentrera sig på oss och vi fick en chans att umgås allihopa och bara mysa och titta på film. Dessutom så fick mamma och David en chans att lära känna varandra lite bättre, vilket jag blev glad för. Och det märktes att mamma tycker om honom..

Och jag fick en ny mobil också.. inte helt fel :)

En bild på mig och älskling från förra sommaren, den gör mig glad!

Din famn har blivit min familj. Jag är älskad och trygg.

Nu jobbar jag sådär mycket igen. Jobbar 9 timmar/dag ungefär. Härligt! (ironi). Men vadfasiken, jag tjänar ändå mycket eftersom jag fått löneförhöjning. Ikväll slutar jag 23:00 och det är ju mindre roligt, eftersom bussarna aldrig går. Men vad i helvete, jag överlever eftersom jag är ledig på tisdag och då ska jag träffa kuratorn igen, Sara. Sedan skulle nog jag och Petra träffas en snabbis på eftermiddagen. Tänkte bjuda hem henne till mig eftersom jag är ensam hemma (?)

Måste bara säga att David är världens bästa. Jag är FÖRJÄVLIG just nu för att jag mår så dåligt och inte nog med det, jag har precis fått min mens också, som är allt annat än smärtfri och så ska jag jobba .. Så nej, jag är inte trevlig just nu och trots att jag kan stå och skrika helt brutala saker till honom så står han bara och tittar på mig med ledsna ögon och försöker prata lugnt och sansat. Igår slutade det med att han tittade på mig med tårar i ögonen och sa "snälla Leona, vet du vem du pratar med?". Jag skämdes så mycket över mitt beteende att jag fick rysningar.

Vet inte riktigt vad det är med mig.. Och det är nog nu jag förstår att David verkligen har försökt. För vi har byggt upp något, för att han visar att han faktiskt finns där och att han står ut med mig när ingen annan gör det.

Fina pojken, som gjort min sommar.

Jag jobbar så hårt för saker som andra ser som en självklarhet.

Ni får jättejätte gärna ta mina texter, jag blir mycket glad och rörd. Men om ni vill vara gulliga och skriva att det är just jag som har skrivit det ni tar, så skulle jag uppskatta det enormt mycket.

Tack.

And anyone who, tried to deny you must be out of their mind.

Långa ögonfransar. Hundratals underbara fräknar. Stora mjuka läppar. Raka vita tänder. Ett stort äkta leende. Djupa gröna ögon. Vinrött medellångt hår med vågor i. Små söta händer och ännu mindre fötter. Smala ben. Len hy. Alltid målade tånaglar. En liten piercing över läppen. En liten söt näsa. Vackra käkben. 165 cm och säkert bara 50 kilo.

Hur kan man vara så vacker?

Och himlen är grå, fast bakom alla molnen är den fortfarande blå.

Jag är rädd för blixten och åskan. Livrädd. Jag vet inte varför..

Men när jag var i Sarajevo med min morfar, så sa jag att jag var rädd för åskan. För grejen är den, att där nere, när det väl åskar.. Då ÅSKAR det verkligen och det är som en jordbävning. Men min morfar tar mig i handen och säger "Leona, du ska inte vara rädd för blixten, för jag skulle ta den i min hand för din skull".

Så jag uppskattar faktiskt blixten, samtidigt som jag är livrädd för den.

Precis som min kärlek till dig.

Jag är kär i en ängel, och han ser rakt igenom mig och det verkar som om solen aldrig når, längre än dit min käraste går.

Ge mig en känsla av självklarhet, uppskattning och värme.

Ett brev till Gud.

Jag som trodde att denna sommaren skulle bli den bästa. Men nu vill jag bara att den ska gå över. Idag skrev jag ett brev till Gud, bara ifall att han finns. Vem vet, det kanske hjälper.

Vincent <3

Alla bra människor heter Sara

Alltså mitt liv måste vara riktigt illa.. För när jag träffade kuratorn sa hon:

" Jag förstår inte att du pratat i en och en halv timme om ditt liv, men inte gråtit en enda gång. Jag har gråtit fyra gånger, men att du ska vara så stark hela tiden!"

Sedan sa hon att alla tycker att jag är så stark så det tycker att jag klarar mig själv, och att det är därför ingen orkar anstränga sig. Hon tror att alla är så vana vid att jag kan ta hand om mig själv så att de tar det för givet, så nu när jag äntligen sträcker ut en hand så förstår ingen att jag verkligen menar det. Men hon lovade att hjälpa mig och jag tycker om henne.