Jag önskar att det hade varit annorlunda, tro mig.

Jag kan inte ens titta på ett fotografi av dig utan att bli ledsen. Du har det mest perfekta leendet i hela världen. Jag önskar verkligen att vi två hade kunnat få det jag ville. Jag försökte verkligen, försökte verkligen att få dig att förstå men du valde att blunda och höll för öronen. Jag kunde aldrig nå dig.

Du sa alltid att du förstod, gav mig hopp om att det var sant men sedan visade du genom dina handlingar att du inte ens bryr dig. När jag behövde dig som mest förstod du inte, du tycker själv att du var där men allt du gjorde var att gnälla och göra situationen värre för mig. Jag bar dig med min sjukdom på ryggen.

Jag är sårad på ett sätt, för att du alltid lovade så mycket. Du har satt stora sår i mig som är så djupa att jag är rädd för närhet.

Det är inte förän nu jag inser hur ont jag har på grund av dig.

Förlåt.

Nu när jag har dig är jag så jävla rädd för att förlora dig

Nu tränger du dig på sådär igen. Du tränger dig på, drar ut handen och drar in mig i kärleken som om det vore en självklarhet. Jag som är rädd för känslor och att öppna mig för folk. Du bara sträcker ut din hand, håller om mig och låter mig vara jag.

Det värsta är att jag låter dig. Jag tar risken. För du är värd allt i hela världen x1000.

Shit vad jag älskar dig.

Vad gör man inte för lite kärlek

Jag kidnappade Paulinas tröja förut. Jag tog den utan att säga ett knyst och jag hade den i något år utan att hon visste om det. Jag hade den trots att jag själv inte kunde ha den. Jag sov med den ibland bara för att jag visste att det var Paulinas, men jag skulle aldrig säga till henne att jag hade den för då skulle hon ju ta den ifrån mig. Fågeltröjan. När jag väl avslöjade att jag hade den blev hon förvånad. Den kostade ju förfan as mycket och så har den legat hos dig i typ ett år, Leona!!

Ojrå. Den var mysig iallafall.

Som en tumör i våra hjärnor

Snälla kom och värm mig med dina varma händer. Snälla håll om mina små iskalla händer i dina stora varma och gör så att jag slutar frysa. Snälla le mot mig. Snälla le mot mig så att jag kan få känna något på riktigt.


Och snälla kyss mina läppar. Snälla kyss mina läppar och släpp aldrig tagit om mig.

S
N
Ä
L
L
A

Jag springer och springer och springer och alltid tillbaka till dig.

Jag har aldrig känt så mycket på fem minuter i hela mitt liv.