Pahoff_92

Det är roligt att prata med min bästis i telefon. Hon är social och det är skönt. KÄRLEK.

Volymen = Bxh/3?

Jag är tydligen ett sällsynt fall enligt min lärare. Jag är mycket duktig på matte, och jag har blivit ännu bättre på det sedan jag började gymnasiet. Men så fort det kommer till Geometri blir jag mörkrädd. Min hjärna slutar fungera och trots att jag gör allt rätt får jag fram fel svar och min lärare tittade igenom mina papper hundra gånger med förstod inte hur svaret kunde bli fel. Hon började till och med tro att det var facit som visade fel, men det är ju inte möjligt, fel på alla bokens geometri uppgifter?

Jag har alltid hatat matte, men börjat tycka om det nu på gymnasiet för att jag blivit så duktig på det och det var länge sen jag dunkade huvudet i bänken och började nästan gråta, slängde ihop böckerna och gnällde och sa att jag aldrig mer kommer att öppna en jävla mattebok.

Dra åt helvete. Jag menar, vafan ska jag med det till ändå?


STORT PLUS på att jag ska sova hos David ikväll och att vi ska åka och shoppa imorgon. Och älskling, du är fin i din nya frisyr :)

Det man inte vet lider man inte av.

Du vet inte om att jag sover med tre av dina tröjor och att jag sprutat massa parfym på dem och lagt dem under täcket innan jag ska sova för att hela sängen ska dofta trygghet, och för att det gör det lättare för mig att låtsas att du ligger bredvid mig, eftersom det bara är när jag sover med dig som jag sover som ett barn.



Du vet inte om att varje gång du tittar på mig så räknar jag hur många sekunder det går innan du vänder bort blicken. Jag räknar hur länge du kan få mig att tappa andan.



Du vet inte om att fjärilarna i min mage fortfarande virvlar runt när du tar mig i handen (och att dina händer är det vackraste jag sett).


Du vet inte om att jag alltid hoppas på att det är du som ringer eller smsar mig och att jag blir lika glad varje gång jag ser att det är det.


Du vet inte om att jag brukar titta på dig när du sover och det gör mig varm i hela kroppen. Sedan försöker jag alltid krypa närmare dig, kanske lägga huvudet på din bröstkorg och varje gång så hoppas jag nästan att du ska vakna, men bara lite för då vet jag att du kramar tillbaka om jag kramar dig riktigt hårt.


Du vet inte om att jag tror att jag ser dig överallt och att allt påminner mig om dig. Jag tror till och med att jag ser dig ute när jag har dig på andra sidan telefonen. Jag går alltid runt och hoppas på det på något sätt och det gör mig gladare.


Du vet inte om att jag ständigt längtar efter din närhet och doft. Ditt skratt ekar i mitt huvud och jag får rysningar varje gång jag tänker på din hud.


Du vet inte om att jag pressar min ryggrad mot väggen varje natt och låtsas att du möter mig där.


Du förstår nog inte, hur mycket jag älskar dig.

Det verkar som om solen inte når, längre än dit du går.

Tack för 365 fina dagar. Jag älskar dig.

Vi är menade för varandra och det finns ingenting vi kan göra för att ändra på det.

Världen förtjänar inte dig.

Det är väl nu det ska vara earth hour? För jag sitter med datan på, tankar och tittar på tv samtidigt. Tv:n där nere står på for no reason och alla lampor är tända till max. I vanliga fall skulle jag få ångest av mitt beteende och börja tänka på att Gud kommer att straffa mig en vacker dag, men jag sitter faktiskt bara och njuter av att vara en elak och dålig person.

Dessutom så har jag fått typ ryggskott (?) igen. Jag kan inte dansa imorgon som jag alltid gör på söndagar och det suger för jag missade förra söndagen också. Det är dock mysigt att vi ska fira Honom eftersom han fyller 18 på måndag (och det är våran 1års dag).

Nu börjar Robinson.

Strawberry girl

Bästa receptet och lätt att göra. Du behöver:

-Jordgubbar

-Vit choklad (Anthon Bergs är godast)

-Kokos

Ta jordgubbarna och tvätta av dem. Rulla dem i vit choklad och sedan i kokosen och låt dem ligga ett tag i kylskåpet så att det stelnar. ÄT OCH NJUT!!

(Måste bara säga att Maja är en fin vän)

OCH att David är vacker när han sover.

Kan inte någon bara berätta för mig, vad det är jag vill egentligen?

För jag vågar inte ta reda på det.

Du river sår på hålet i min bröstkorg.

Jag är så enormt jävla korkad och egentligen vill jag bara ställa mig och skrika på dig, slå på dig eller bara ramla ihop och gråta. Men ändå står jag bara där, som en jävla tönt.

Du kommer ju aldrig att förstå hur ont det gör för mig.

I was a dancer all along

Jag önskar att jag hade en egen stor danshall med stora speglar och högtalare som jag kunde koppla in min Ipod i. Då skulle jag dansa varje dag. Jag skulle dansa utan att tänka på hur jag såg ut, dansa för att få ut mina känslor och dansa för att må bättre. Dansa utan att tänka på om någon tittar på mig och vad de tycker och utan att bli dömd som bra eller dålig. Jag skulle dansa tills jag bara föll ihop och inte längre orkade röra mig. Det är min medicin när allt går åt helvete. Alla problem försvinner för stunden och musiken får min kropp att röra sig och det blir omöjligt att stå still.

Min danshall skulle bli en plats där jag fick vara själv, och där jag inte kunde skämmas över att vara jag och inte skämmas över mina problem eller vem jag är. Det är bara jag och spegeln, och speglar kan inte tala.

För jag har ett problem när jag dansar i grupp. Jag får ofta höra att jag är duktig, men jag kan inte ge allt när jag vet att folk tittar på mig. Det känns som att jag får knivar genom hela kroppen och det gör det svårt att röra sig. Det var lättare när jag var liten, för ungefär fyra år sedan, då dansade jag utan att tänka och jag hade verkligen självförtroendet som krävs för att kunna stråla och då fick jag höra det hela tiden "Åh, du äger på att dansa!".

En egen danshall skulle verkligen vara en dröm som slog in.

I've been dying to reach you

Nu när våren kommer så kommer alla vårkänslor och med våren så kommer även kärleken. Jag läste i en tidning att man, när våren kommer, får en massa hormoner i sig som gör att man inbillar sig att man är kär. Men tänk om man då är kär på riktigt? hur ska man veta om det är äkta eller om det bara är våren som strömmat in i kroppen?

Jag tycker att det är riktigt vackert med alla par som går hand i hand på gatorna. De söta paren som hållt ihop igenom den kalla vintern och nu bara har en härlig sommar att se fram emot. Eller de par som hittar varandra under våren, tillsammans med ljuset och längtan till sommaren.

En nära vän till mig är nykär och mycket glad och berättar om hur det pirrar i hennes kropp eftersom allting är så nytt. Själv går jag runt och är svartsjuk på henne. Jag hoppas verkligen att våren träffar min pojkvän så som den brukar träffa mig, rakt i hjärtat. Jag hoppas att han drunknar i kärlekshormoner och börjar älska mig mer än någonsin. Man kan ju alltid hoppas, ellerhur?

(allt löser sig när våren kommer)