Och jag tänker aldrig hamna där igen.

And if you still care, don't ever let me know.


A l d r i g mer.

Ibland så ska man fan tänka innan man handlar!

Hela dagen har jag spenderat med mina engelska böcker. Till att börja med så läste jag ut boken Boys from Brazil, en väldigt jobbig och seg bok att läsa, men med ett grymt bra slut. Hur som helst så ska jag tills på fredag ha gjort fem stycken frågor som man kan diskutera om boken och skriva en typ text om ett stycke och förklara det och varför man valt just det stycket..

Som sagt detta var tills på fredag och jag gjorde det idag eftersom jag inte kommer att ha tid för det imorgon eller på torsdag.. Problemet är bara det att jag prov på engelska prepositioner imorgon och jag är verkligen inte dålig på engelska, men när det kommer till prepositioner så, det är verkligen min svaga punkt om man säger så. Det går bara inte om man tänker för mycket på det!

Det sjuka är att jag verkligen förberett mig på att lära mig dem, men min mamma skrattade och sa att jag inte kan hålla på att plugga ihjäl mig och att om jag ska stressa som jag gör så kommer jag börja må dåligt igen. Hon bad mig seriöst talat sluta plugga och nu kan jag INGENTING. Hon försökte förhöra mig och insåg snabbt att jag verkligen hade fel på nästan allt. Trots det förbjöd hon mig att fortsätta.

Tänk om jag bara hade prioriterat lite, och lärt mig alla prepositioner innan jag började med boken som var ett lättare arbete? Fan då. Nu är det bara hoppas att Gud är på min sida imorgon klockan 08.20, skulle ju bli tacksam iallafall..

Köpte en Lip Plumper idag också. Den fungerar inte, den bara svider och sticks. Antar att mina läppar alltid kommer att förbli små. Fan då.

(detta kanske låter som ett depprimerat/argt eller negativt inlägg men jag är faktiskt riktigt riktigt glad idag och ikväll).

Oftast så mobbas man för att man vill få sig själv att framstå som självsäker och cool, vilket men absolut inte är egentligen.

Soyalatten värmer min hand och jag går med bestämda steg hemåt. Hösten börjar komma och jag kan känna det i luften eftersom den känns alldeles tunn, kall och frisk. Jag verkligen njuter av att det är höst och att jag tränat och ätit nyttigt hela dagen. Känner ett inre lugn och är glad.

Sedan ser jag fyra pojkar. Varav två ser ut att ha något slags handikapp. Man såg tydligt på en av dem att han gick konstigt och att han hade jeansen upp till brösten, en monsters inc ryggsäck och glasögon och hans uttal var ganska dåligt. Hans vän var kortare än honom, rund som en boll och hans beteende var inte heller vad man skulle kunna kalla normalt. De två andra pojkarna såg ut att gå i 9an kanske, eller ettan på gymnasiet. Den ena var vältränad, hade en ful toffs i håret och moderna kläder, snobbig. Hans vän var likadan, men såg kanske inte lika störig ut.

De gick och retade killarna med handikapp. De stod och kallade dem för bögar och sa att de var kära och skulle gifta sig, garvade elakt och hånflinade. De kommenterade deras sätt att försöka springa därifrån och pekade på dem och nästan kvävdes av skratt. Jag vägrade att blunda och låtsas som ingenting..

Jag stannade upp med mitt kaffe, tittade på en av killarna som retades och han uppfattade inte att jag försökte få hans kontakt. Jag harklade mig och hummade tills jag fick killen med toffsens uppmärksamhet och sedan sa jag "När jag ser det jag nyss såg får jag lust att hälla mitt kokheta kaffe över dig och din vän. Ni är så fega så det borde vara ni som är mobbade. Det måste vara skönt att mobba någon som inte kan göra något tillbaka. Känner du dig stor nu?".

Han tittade på mig som om någon hade dött. Hans vän tittade förvånat på mig och såg inte ut att fatta någonting han heller. Jag tittade så snett på dem som jag bara kunde, gav dem min mördarblick och skakade på huvudet. Sedan vände jag mig om och bara gick och efter ett tag insåg jag att de hade lämnat de lyckliga handikappade killarna ifred. Jag log för mig själv och insåg att jag idag levde så att någon annan kanske var glad att jag fanns. Och det var riktigt, riktigt skönt.

Världen kanske är en galen plats. Men alla kan göra något litet för att förbättra den.



Min syster Filippa, som är lätt utvecklingsstörd,
men trots det världens härligaste och vackraste barn.

I used to watch you, but now I look the other way.

Jag kan inte rädda dig från dig själv.

Do you like what you've become? // Jävla pundare, så jävla äcklig.

Efter att ha varit med om en hemsk incestkväll och skådat det äckligaste man kan se..

Förlåt mina vänner. Men David är nu min. Det går inte att hitta en bättre kille än David. Tro mig när jag säger att jag insåg det ikväll. Ibland slår det liksom en.. Nu ska jag för första gången på länge ligga och bara hångla med David Roger Moberg.

Tyck vad fan ni vill..

Heipa!

Hur kan du kännas så långt borta fast du håller om mig?

Ibland blir jag irriterad.

Jag vill nästan krypa under din hud och stanna där. Sy fast din ryggrad med min så att vi blir ett. Eller tatuera in din doft i mitt doftsinne, typ sådär så att det är allt jag kan känna.

trygghet.

Shortie want a REAL THUG!

Ni tjejer kanske tycker att jag är galen. Alla flickor vill ha bow wow, och alla små svarta tonårspojkar. Men nono, jag växte ur det där med att gilla pojkar för längesen. Nu vill jag ha en M A N, en riktig sådan. T W I S T A. Han är inte direkt världens snyggaste, men hans attityd, hans texter och sist men inte minst hans stil skiljer sig från alla andras och jag tänker gifta mig med honom.

Jag kan inte hjälpa det. Men han har ingen pipig röst som alla Omario och grejer. Jag säger bara, twista, come and make it rain down on me!

Söta killar med perfekta tänder

Jag blir avundsjuk på alla tjejer som någonsin kramat dig. För i den studen, höll hon om hela min värld.

En kung är en man som tror på sig själv. En slav är en man som inte gör det.

Just nu skulle jag vela pissa dig i ansiktet. Hacka ut dina ögon med en gaffel. Bryta av dina revben. skära av dina hälsenor. Bita av ditt öra. Riva sönder dina läppar. Ge dig sjukt mycket blåtutte. Sparka dig tills du blir steril i pungen. Bryta alla dina fingrar på båda händerna. Tända eld på din hud. Slita av dina tånaglar med en tång. Misshandla dig brutalt och låta dig ligga i flera dagar.

För det är vad du gjorde mot min själ.

Brinn i helvetet.

4 mars 2008 under gatulamporna.

En lång kram, av någon som lyfter upp mig och verkligen blir glad av att se mig. Jag får äntligen känna mig som en femåring igen.

En person som stirrar mig rakt in i ögonen, och är inte rädd för min reaktion utan säger åt mig att jag fan får ta och skärpa mig, på riktigt. Att jag inte kan vara fast i det förflutna och att jag måste börja komma över saker som tidigare hänt och sluta sakna människor som inte längre finns i mitt liv.

En person som lyssnar och låter mig sitta och gråta, låter mig skrika av ilska och en person som håller om mig hela natten och låter mig gråta ut, för en gångs skull.

En person som inte dömer mig, eller tycker att jag är löjlig, för känslig, en idiot, ett pucko vadfan som helst utan älskar mig trots att jag är allt det där.

En person som förstår att när man säger att man vill dö så är det allvar, och som utan att man ber om det ställer upp och lyfter upp en.

Det är inte en person, det är en ängel. Jag är tacksam för att du finns vid min sida, du är den enda som kan påverka mig och göra mig positiv. Jag älskar dina ord för de är de enda som når in. Det är så otroligt för du pratar aldrig i onödan men när du väl säger vad du tänker och tycker är det äkta. Tack. You're the best.

Och att titta på gamla foton och filmer där jag är med gör mig glad.

När man säger att man inte vill leva längre, så menar man egentligen att man bara vill få slut på smärtan.

Jag önskar att jag hade förmågan att få dig att smälta med blicken.

Vi är de två olika sidorna, av samma mynt.

Du är på andra sidan, och hur mycket vi än vrider och vänder på det, så kan vi aldrig hamna på samma sida. Vi hör ihop men du vet inte om det.

Fan vad jag älskar dig.

Varför är det fel att som kvinna älska sex?

Det kanske låter slampigt, men jag är ingen sån som ligger runt direkt och det vet ni. Men idag är jag på ett porrigt humör. Någon som förstår vad jag menar?

Sitter och lyssnar på Twista - Wetter..
I'm callin u daddy, Can you be my daddy? I need a daddy..
Come and make it rain down ooooon meeee.

Sexie shiet. I loooooove it!

Jag vill ju bara ha min nutella macka :(

Du stack ett hål, i min kevlarsjäl.

Täcket var alldeles fuktigt och varmt och låg fastklistrat på min bleka hud. Lakanet hade rullat ihop sig till en klump under min höft och jag kunde känna att jag hade ränder i huden från tyget på soffan. De röda märkerna vid revbenen nästan sved. Jag öppnade ögonen, men stängde dem lika fort när jag insåg att jag hade vaknat. Jag ville inte möta världen, jag ville inte vakna och jag ville inte behöva kliva utanför min dörr och starta dagen. Jag ville bara låta mig själv somna om, drömma och inte behöva ta något ansvar, så lätt och så skönt.

Det var den absolut värsta känslan jag känt i hela mitt liv.

I've been dying to reach you

Du rycker mig till dig,
och håller mig kvar.
Bland dom som vi glömde,
när vi aldrig ger och bara tar.
Fixerade vid tiden vi förlorat,
blinda för det vi har kvar.
Och allt har tappat sitt värde,
men din kram är det bästa jag har.

Så varför släppte jag taget?

Esku.blogg.se

Don't say that I'm the one you want to lose.

Jag är en stor jävla lögn.

Jag har många ord men ingen som vill höra. Jag har många tårar men ingen axel att gråta dem på.

Vi kommer inte längre än till hallen ikväll. Vi behåller bara skorna på.

Jag förstår inte, varför folk kan säga saker, och sedan inte hålla det?
Sådant gör mig verkligen illa, eftersom jag varje gång är lika naiv och jag lär mig aldrig.
"Jag lovar hit och jag lovar dit". Folk verkar inte förstå hur man håller sina löften.

Det du säger ska vara samma sak som det du gör. Varför har folk så lätt med ord? Och hur kan folk ha så lätt att ljuga? Vad gör jag för att förtjäna det då? Jag förlåter ju, och tror på orden, är det inte värt att hålla det då?

Jag har så lätt att förlåta "Men Leona jag lovar jag ska ändra mig", eller "Men Leona det var bara en engångsgrej det händer inte igen" .. "Jag lovar Leona, du kan lita på mig".

Att jag aldrig lär mig. Och jag blir lika sårad varje gång.

Du sa att du skulle älska mig tills du dör. Vad jag vet så är du fortarande levande.

Har du vuxit eller jag krympt?

Din själ den är så stor,att ur den trillar fula ord.Mörka fläckar där du står,som alkohol i djupa sår.Slå, slå, slå in svarta hot,på läpparna du pressats mot.

Esku.blogg.se

JAG HAR ALDRIG MÅTT SÄMRE I HELA MITT LIV.

Tack gode Gud,
För att mina varblåsor i halsen är tillbaka.
Det känns skönt att inte kunna andas eller svälja igen.
Det är rent ut sagt underbart att hela min helg är förstörd.
Amen.

Your love is like honey

Jag hatar (och hatar är ett starkt ord), att du är så jävla kall. Hur kan du skita i allt så lätt och hur kan du få saker att framstå som att de betyder något, men sedan vända på det efter 2 sekunder? Hur fan gör du människa?

Fan det här är hoppLÖST.

"Om miljöpartiet skulle vinna så skulle man ju typ få dödsstraff om man körde en vanlig jävla bil"

Leona säger:
asså baisz
David säger:
vadå?
Leona säger:
vene
hungrig typ
IGEN
märks att mensen är on the way man
David säger:
fuck menz dooooo!
Leona säger:
haha what?
David säger:
vet ej haha
Leona säger:
david du måste förstå att du inte är babbe
David säger:
i know
Leona säger:
burr
hihi
David säger:
_/ min fuhrer!!!!


.... hahaha driver


Alltså han är en jävla smygnasse, jag kan se det i hans oskyldiga ögon. Mihihihihih.

Man får helt enkelt prova sig fram

Nuva ring.. I like it!
Hoppas att jag inte får migränanfall, acne, viktuppgång och sitter och gråter för minsta lilla denhär gången. Det är fan roligt hur mycket hormoner kan påverka kroppen.

Gud, jag ber dig; Låt denna ring passa min komplicerade kropp.

You can have my heart or we can share it like the last slice.

På något sätt har jag lyckats hindra mig själv från att känna. Jag gråter aldrig. Jag skrattar aldrig med mening. Jag blir aldrig förbannad. Jag känner mig känsloförlamad. Jag har jobbat så hårt med att dölja mina känslor att jag faktiskt glömt bort hur det är att låta sig själv känna det man vill och vet ni vad det pinsammaste är?

Jag springer ifrån honom fast jag älskar honom, för att jag blir rädd för mig själv när jag inser att jag inte längre vet hur man visar att man älskar. Jag kan ju inte uttrycka mig, alls.

Sen när blev jag såhär rädd för att vara mig själv och acceptera mina känslor? Sen när blev jag så rädd för mig själv?

-

Alla säger hela tiden att man ibland måste bita ihop och kämpa på. Men det har börjat svida i mina käkar och jag har inte längre någonstans att få min energi ifrån.

Det man inte vet lider man inte av.

Jag sätter mig vid Davids dator och hittar en mapp där jag ser att han har skrivit texter till mig varje dag. En dagboks-liknande mapp där han har skrivit några rader riktade till mig.

"Du är sjukt vacker, herregud..
Idag så träffades vi i Kista och jag bjöd dig på middag, jag bara njöt av att få sitta runt samma bord som dig. Jag var sjukt kissnödig redan när vi kom in och jag höll mig i säkert 1 timme för jag ville inte gå på toa för då skulle vi gå därifrån och "min" magiska stund med dig skulle vara över.. Men sedan efter ca 1 timme, så märkte jag att det fanns en toa precis bakom mig, dum som jag är.. Men iaf, du är sjukt vacker alltså, du är farligt vacker, jag blir galen av att titta på dig!"

I say you are the fucking best, you are the best I ever had.

Jag önskar att jag hade en danspartner. Någon man förlitar sig på och inte skäms inför. Någon man verkligen vågar visa sin talang för. Jag brukar gosa ner mig i den tanken. Hur min danspartner och jag bara klickar, och har samma stil i våra rörelser och tänker nästan likadant och i mina tankar är han stadig och lätt att följa. Han är ingen mes som är rädd för närheten man ibland får när man dansar ihop. Han är liksom säker på det han gör och han är lätt att jobba med. Med en sådan person är det lättare att vara påhittig och att man hittar lösningar fort.

Det hade inte heller varit fel med en danspartner som tar dansen på allvar, och verkligen lever sig in i rollen. Det är alltid roligare att jobba med någon som är 100% seriös.

Jag är så hemskt ledsen för att jag är så hemsk.

Och du bara satt där och var lika fin som alltid.
Det enda du gjorde var att titta på mig som om jag vore det mest ömtåliga i hela världen.
Och en liten del av dina ögon glänste av hopp.
Du ville bara hålla om mig och känna doften av mig och du är så oskyldig och genomgod.

Där kommer jag som ett monster och sitter och skrattar som om ingenting betytt något. Jag bryter ner det enda hoppet du har kvar och jag förnekar precis allt. Jag är hemsk, jag är så jävla hemsk.

Där sitter jag, och ler mitt tillgjorda leende och jag borde få diplom för att jag är så duktig på att låtsas att jag är lycklig. Jag låtsas att jag är bamse och att jag kan fortsätta gå trots att jag har femhundra knivar rakt igenom mig.

Där satt jag och hade ont i käkarna och kunde inte hålla tillbaka tårarna, tvingade mig själv att titta upp i taket och låtsas som att jag bara lutade mig bakåt för att njuta av att jag var mätt.

Det värsta av allt är att jag inte kan ta det, jag kan inte ta att du älskar mig trots att jag är så enormt jävla liten och svag. Du ger mig dendär blicken trots att jag inte förtjänar den och du vill ha mig trots att jag inte ens är mig själv.

Snälla, sluta låt mig göra dig illa.

So don't go, take my love. I won't let you.

Säg precis vad du behöver säga, jag kommer att stå kvar bredvid dig.

Och gör allt det du vill göra, jag kommer aldrig att dömma dig.

Ta precis allt du vill ha av mig, du vet att jag älskar dig.

I need your sway, cause you always pay for it.
I need your soul, cause you are always soulful.
I need that heart, cause you are always in the right places.

Leonardo De la Cruz

Vem har en plastpappa som står och dansar mitt i vardagsrummet och låtsas att han är 19 år och är på galnaste partyt? Han står och gör trummljud med munnen och skriker "AMY, CRAZY RAAAAAAAAAAAAVE BOM BOM BOM" till min mamma som då heter Amela.

Vem har en plastpappa som frågar sin dotters kompis (som är sju år gammal) om hon vill ha mat eller saft och när barnet svarar nej så gör han en ful min mot henne när hon tittar bort för att han tycker att hon är en skitunge. Det bästa är att han är över 40, men beter sig som en 15 åring.


Och han får mig alltid att skratta.

2 + 2, i'm gonna undress you. Then we're gonna go 3 and 3 you gon' undress me. Then we're gon' go 4 and 4, we gon' freak some more!

Låt mig säga att det inte går att känna sig ensam med denna varelse i sitt hus. Det går inte heller att sova på morgonen och man måste gå ut på promenader trots att man har körtelfeber. Men vad gör man inte för någon man älskar?

Det här är min nya pojkvän, Pablo De La Cruz. Sexie shiieeeeet.