Du rycker mig till dig,
och håller mig kvar.
Bland dom som vi glömde,
när vi aldrig ger och bara tar.
Fixerade vid tiden vi förlorat,
blinda för det vi har kvar.
Och allt har tappat sitt värde,
men din kram är det bästa jag har.
Så varför släppte jag taget?
Esku.blogg.se
söndag 13 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar