Täcket var alldeles fuktigt och varmt och låg fastklistrat på min bleka hud. Lakanet hade rullat ihop sig till en klump under min höft och jag kunde känna att jag hade ränder i huden från tyget på soffan. De röda märkerna vid revbenen nästan sved. Jag öppnade ögonen, men stängde dem lika fort när jag insåg att jag hade vaknat. Jag ville inte möta världen, jag ville inte vakna och jag ville inte behöva kliva utanför min dörr och starta dagen. Jag ville bara låta mig själv somna om, drömma och inte behöva ta något ansvar, så lätt och så skönt.
Det var den absolut värsta känslan jag känt i hela mitt liv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar