TPL (trött på livet)

Jag orkar inte. Jag är inte den som bryter ihop. Jag är den som äter eller skrattar bort smärtan. Men jag orkar inte. Vet inte vad som hände men den här kvällen sliter sönder mig. Jag får panik.

Jag orkar fan inte.

Vart fan är alla när man behöver dem som mest?

Jag fick precis en ros av en pojkvän som verkligen anstränger sig för mig. Kan ni förstå att min pojkvän har stannat med mig och velat ha mig trots att jag lagt på mig 25kg, skaffat två sjukdomar under 2 år och varit helt jävla depp? Normala 19åriga killar skulle tänka "äh fan vad fet och jobbig hon har blivit jag kan skaffa någon hetare". Säg nu att han inte älskar mig och det är en lögn. Helt plötsligt har han börjat ta till sig allt jag säger till honom och jag känner mig viktigast i hela världen.

För ungefär två år sedan när vi träffades så sa jag åt honom att han ALDRIG fick säga föralltid till mig. Jag påstod att det ordet inte finns och att det är en lögn. Under våran tid tillsammans har jag själv råkat spotta ut det "fan jag vill vara med dig föralltid" och sen har jag blivit förvånad över att jag sa det och skrattat bort det. Han har dock aldrig sagt det till mig, för att redan när jag sa att jag inte ville det så sa han "det är något man inte säger om man inte menar tills man dör", vilket är precis vad jag också tycker att det betyder. Jag vill inte använda det ordet, eftersom det inte finns. Men idag la han sig ovanpå mig, kysste mig passionerat och tittade mig rakt in i ögonen, med tårar i dem, och sa "Leona, jag vill vara med dig... föralltid. Jag vill att min dotter ska se ut som du gjorde när du var liten. Du är min drömkvinna".

Och jag ligger kvar i min säng med hans tröja bland kuddarna och har fortfarande rysningar efter hans sista kyss innan han åkte till jobbet.

Sånt kvinnor inte ska skriva i sin blogg

Jag hänger snart mig själv eller börjar grina för att jag är så kåt.

Jag är den tuffaste tjejen jag känner

Har precis tittat på generation fetma och programmet handlade om ungdomar som går i en skola där de äter skräpmat och socker men ändå rasar ner i vikt. Under programmet fick man följa olika personer och även få reda på hur de hamnade i deras situationer och veta mer om deras relation till mat. Att ha ett matberoende / en ätstörning i dagens samhälle är inte accepterat och det är något man försöker att vara diskret med och inte prata om. Det anses äckligt att inte ta vara på sin egna kropp och att vara fet och jag håller med om det till hundra procent. En vän sa till mig igår, att han hatar ordet "tjock". Jag tror att folk hatar det ordet för att det står för rädsla för många. Men varför förfina något som faktiskt är äckligt? DET ÄR ÄCKLIGT ATT HA SÅ LITE SJÄLVKÄRLEK ATT MAN LÅTER SIG SJÄLV BLI FET OCH LEVA OHÄLSOSAMT!, jag menar inte att det är fult, det är bara sjukt farligt att utsätta sin kropp för fetma.

Det folk inte förstår är att, att ha ett matberoende är inte något man väljer. Man väljer inte att stoppa i sig mat för att man vill vara fet, för vi alla vet ju vad missbruk av mat leder till i slutändan. Men precis som knark, så bryr man sig inte om att man skadar sig själv, så länge man är lycklig och precis som med knark så får man ångest och vet att man borde sluta, men man kan inte. Det hade lika gärna kunnat vara alkohol eller kokain, men av en ren slump så blev det mat.

Det är lätt att säga "men fan börja träna och ät nyttigt bara". Men när man konstant går runt med ett hunger psykiskt/fysiskt så är det nästintill omöjligt och man skippar hellre den vägen. Som ikväll har jag suttit i mitt rum och varit frustrerad, påväg att börja gråta hundra gånger för att jag vill gå ner och hämta jordgubbarna i kylskåpet och äta upp dem men jag försöker att hela tiden intala mig själv att det inte är värt det. Det är bara jordgubbar, jag vet, men jag måste lära mig att inte äta på kvällarna. Jag är stark och jag har en ENORM självdisciplin, så jag klarar det. Men bara för att jag klarar det så betyder inte det att jag är glad. Sedan jag slutade med min flytande diet har jag mått förjävligt och haft en inre konflikt med mig själv hela tiden.

Jag ser hela tiden allas blickar framför mig som jag får när jag misslyckats. Hur min pappa blir besviken på mig när jag går upp alla mina kilon igen eller berättar att jag bara var tvungen att äta chokladen i skåpet. För pappa kan aldrig förstå hur jävla påfrestande det är för mig att inte göra det. Han kan inte fatta hur mycket ångest och panik jag låter mig själv känna och inte kväver med mat.

Jag tänker klara det. Jag vet att jag kan det. Jag ska kriga för att klara det. Inte för att bli smal, och vacker igen, utan för att bli av med mitt beroende och sluta bedöva mina känslor. Jag vill gräva djupare i varför jag bettet mig som jag gjort, och rensa sakta men säkert för att sedan bli av med det.

Helt ointressant inlägg egentligen. Jag behövde bara skriva av mig.
KAN JAG KAN DU, brukar alla säga. Kan en 18årig kvinna med ett matberoende gå ner i vikt kan fan VEM SOM HELST göra det.

Fed sed cui vide

Vi hade planer i helgen. Jag var ute på KC i Märsta, ja juste, stället som jag lovade att aldrig sätta min fot på. Där var jag. Tro det eller ej men jag hade ganska kul också vilket var helt över mina förväntningar. Det var på fredagen vi var ute, och jag sov skit mycket på lördagen. Vi skulle haft picknick några stycken men det funkade inte på grund av vädret, så istället åt vi på kina och sen mös vi alla i soffan och tittade på film (förutom jag som låg och sov). Jag brukar inte vara den som sover, ni vet, jag vaknar typ klockan 8 på morgonen pigg som fan i helvete. Jag sov i totalt 17 timmar. 17 TIMMAR!! LEONA SOV I 17 TIMMAR?! FATTAR NI HUR JÄVLA TRÖTT JAG ÄR NU? Mitt jobb sliter fan sönder min fläskkropp. Gud jag är verkligen en svettig tjockis.

Helgens läxa: Planera aldrig något med killar, för det blir aldrig som man sagt i slutändan ändå.

AND IF A DOUBLE DECKER BUS, CRASHES INTO US. TO DIE BY YOUR SIDE IS SUCH A HEAVENLY WAY TO DIE.

"Det finns alltid en människa i ens liv som har påverkat en mycket. Den personen blir sedan den människan du inte kan glömma, den människan du planerar din kalender efter trots att denne lämnade dig för längesedan. Du går ut på stan och försöker ha kul, dejtar, träffar nya människor, men allt du vill egentligen är att få se henne. Allt du söker efter i de nya tjejerna är henne. Och hon vet vem hon är. Hon vet vem hon är".

- Kanye West

Du tar bort alla behov jag har av att äta. Det är stort skrivet av en en person med ett matberoende.

"Titta på alla tjejer här ikväll.. Leona de är inte ens lika vackra tillsammans som du är nu".

En så vacker komplimang glöms inte bort även fast jag skrattade bort den när vi stod där bland allt folk, du med dina öl, påvkerkad. Du är inte den som i vanliga fall säger sånt, men med lite alkohol i kroppen så är vi ju oss själva, oftast. Jag vet att jag alltid bara himlar med ögonen och skrattar när jag får komplimanger, men jag tar åt mig så mycket mer än vad du tror. Det gjorde att jag kände mig vacker hela kvällen (och det känner jag mig väldigt väldigt sällan).

Jag vet ingenting.

Du är stupfull och jag kan se det direkt i dina ögon, för de blir liksom småröda. Du vinglar när jag frågar dig om jag får ta jordgubbar ur kylen och tar tag i min arm och säger "ta hur många du vill men säg ingenting till henne för hon tycker inte om dig och det är hennes jordgubbar". Jag blir förvånad, stannar upp och säger "Men varför, hon känner inte mig?". Du skakar på axlarna och försöker se helt obekymrad ut.

Jag vet varför hon hatar mig och varför hon inte vill att jag ska äta hennes jordgubbar men alla andra får det. För att du älskar mig och hon ser det på dig, precis som alla andra också gör. Man brukar säga att de sanna sidorna kommer fram när man har druckit. Hon vet det mer än vad du tror. Inte för att du kanske har sagt något, men det är inte svårt att se.

OCH:

"Jag har saknat det där leendet, just precis det där (och du sätter fingrarna under min haka när jag ler), du är så jävla vacker när du ler och jag skulle kunna drunkna i dina ögon". Du är så jävla vacker". Snälla krama mig.. Bara lite?".

TÄNK ATT:

Du aldrig kommer att få så mycket kärlek av någon annan och du förlorade på det, aldrig jag. Jag har varit öppen och ärlig hela tiden, alltid spelat med öppna kort och du vet det.

Only you can make me feel, just like a king.

Idag har jag tänkt på flera saker när jag varit på jobbet:

1. Varför måste kvinnor alltid ha hjälp av sina män? De ropar på sina män när de har handlat nya möbler för att de ska sätta upp dem, de ber männen att grilla, de ber männen att lägga golv osv. Varför inte bara ta instruktionsboken, vara självständig och göra skiten på egen hand så att du lär dig och kan klara dig själv? kvinnor borde sluta underskatta sig själva.

2. Varför skriker alltid alla vänner "AKTA" åt mig så fort jag kliver ut på en bilväg? Folk tror att jag inte har någon koll på bilarna, och alla säger alltid att jag bara går rakt ut och kommer att dö förr eller senare.. Tro mig jag vet vad jag gör, liksom.

3. Min arbetsgivare tackade mig för att jag började jobba där och gav mig extra mycket arbetsuppgifter att göra inför imorgon. Är det positivt? Trodde man fick slappa när man var en favorit.

4. Varför åt jag två knäckemackor med ost och knäckebröd idag? Så onödigt.

5. Jag fick en fin komplimang idag som jag gillade.. "Jag önskar att jag kunde skära av ditt ansikte och sätta det på min flickväns kropp. Fyfan vad snygg kombination".

S K I T D A G

Jag har fått två stora bett igen på mitt ben. Det hela slutade med att jag fick åka in akut till Löwet och de tryckte i mig tusentals tabletter och drickor och det är fortfarande inte bra. Ser ut som om jag har ett extra ben på mitt ben. Det gör jävla ont asså.

Inatt sover jag ensam hemma för att mina päron är borta. Jag hatar att sova själv. JAG HATAR ATT SOVA SJÄLV I ETT STORT HUS. Jävla skit.

Jag hatar killar som är på ett sätt när man är med dem och sen på ett helt annat sätt så fort man är ifrån dem.

Jag har aldrig fattat varför man ska vara så jävla kall mot andra. Aldrig förstått poängen med att få folk att känna sig dumma.

You think you've got me but you'll see.

Det är ganska kul att se hur mina vänner beter sig. Jag har precis skrivit i min blogg, och sagt till vissa av mina nära att jag inte kan få barn. De som verkligen känner mig vet vad det innebär, eftersom allt jag velat i mitt liv är att få en unge. ÄNDÅ är det ingen jävel som bryr sig, men så fort någon av mina vänner skiter på sig över småproblem så är jag där som en skottsäker väst och skyddar dem mot allt.

Haha det är så jävla komiskt. Men jag har lärt mig att klara mig själv, alla gånger. Det är det som kommer att ta mig så mycket längre och göra mig till en så mycket bättre människa än många andra på denna jord. Människor kan fortsätta gräva ner sig och grubbla över grejer jag växte ifrån för hundra år sedan.

Maskrosbarn är vad jag är. För den här skiten kommer att ta mig så långt.

Ta mig härifrån och tvinga mig aldrig någonsin att komma tillbaka.

Gynekologen. Vi alla hatar dem, och de verkar hata sig själva (om de inte är unga män).

Tråkigt nog har jag redan hunnit göra ganska många besök hos dessa typer av specialistläkare. Tidigare kostade besöket ingenting, idag kostar det 320 kronor att sära på benen och visa fittan och analhålet på en och samma gång. Mina tidigare besök har varit på grund av många anledningar, bland annat att jag har hållt på fram och tillbaka med alla preventivmedel som skapats och alltid behövt gå och kolla i efterhand om det har fungerat bra. Men denna gång som jag minns så väl var det för att jag ville ta ut min p-stav som jag hade i armen. Den gav mig acne och jag hade på två-tre månader gått upp 10 kg i vikt. Jag kände mig som ett vandrande monster och jag satt och grät på stolen för att hon sa att jag skulle behöva vänta med att ta ut den. Hur som helst, hon bad mig få göra en undersökning..

Där står man som ett fån. Bakom ett jävla draperi som är så nära genomskinligt som det bara kan bli och så ska man strippa för läkaren. Ta av sig trosorna på det mest oglamorösa sättet som det bara går för att sedan stoppa ner dem snabbt i väskan och känna sig löjlig för att man fortfarande behåller strumporna och resten av kläderna på. Visar man sin punani kan man väl lika gärna visa hela skiten? Sedan ska man gå till själva stolen.. Med vaginan fri och blottad och så ler gynekologen mot dig (och tror att det ska få dig att känna dig avslappnad) och sedan säger de så vänligt de bara kan "Var så god och sitt". Man sätter sig på kanten, mitt emellan de två stora handtagen, fast man ska ha benen på dem för att verkligen kunna blotta hela paketet. Sedan doppar gynekologen fingrarna i glidmedlet, och med de vita handskarna på, fortsätter att le mot dig som om du vore tre år och läkaren vill dölja att du ska dö snart. Sedan säger hon "så kan du lägga dig ner och lägga upp benen här, och hoppa fram så att jag ser ordentligt". Detta brukar vara det vanliga besöket. Så pinsamt, men ändå ganska smärtfritt fram tills nu.

Kvinna jag mötte var gråhårig och hade sina byxor upp till hakan. Hon hade ett rött litet ormskinsbälte över sin vita doktorsoutfit och ett stort underbett. Hon skrämde mig redan när jag hälsade, eftersom hon kramade min hand så hårt att handen fick klaustrofobi. Skitsamma hur hon såg ut egentligen, hela problemet började när jag låg där som en uppskuren köttbit, helt hjälplös. Kvinnan tar fram en spegel och riktar den så att jag kan se min egna vagina. Jag skiter nästan på mig innan hon gör det hela ännu värre och säger "jag tycker att det är viktigt att alla kvinnor ser sitt egna kön", som om jag aldrig har sett min egna fitta förr? Jag tvingades alltså se hela undersökningen i en spegel, hur hon stoppar in den där jävla kameran som hon drar över en kondom på och allting. Sedan skulle hon börja förklara vad de olika delarna på min fina lilla mus heter och vid det här laget ville jag bara skjuta mig själv i huvudet. Hon var hårdhänt, pinsam och det som får mig att aldrig aldrig mer gå till en kvinnlig gynekolog är hennes citat som hon sa när jag låg och spände mig då jag var obekväm som satan.

"Du kan slappna av lilla flicka, vaginan är gjord för att töja sig".

quitters never win and winners never quit

Jag är 18 år men trots det är jag redo att förlova mig, gifta mig, skaffa barn och flytta ihop med min kärlek. Om jag kunde göra det nu, om jag hade råd och ett arbete och allt det som krävs hade jag inte väntat en enda sekund. Nu måste jag ha små mål för att nå dit, som att samla ihop pengar gemensamt för att senare kunna flytta ihop och jobba nu i sommar för att kunna förlova oss.

Det kanske verkar larvigt, men det ibland måste man slå huvudet i backen och göra något dumt för att fatta vad man har. (Man brukar inte förstå vad man har förens det är för sent och jag är glad att det inte är det).

Och jag vet att jag skriver att jag ska få barn även fast min chans att bli det är minimal pga allt som hänt. Var hos läkaren idag och ska skickas vidare på ultraljudspecialistgrej som ska kolla mina fucked up äggstockar. Jag får ingen ägglossning. Grattis Leona. Jag kanske kan bli med barn senare om jag går ner mycket i vikt. Men om jag inte får en ägglossning så vet ju alla som har läst sex och samlevnad i skolan att det inte blir någon bebis.

Jag säger fortfarande att allt går om man bara vill. Jag ska ha min son. PUNKT SLUT.

You, are, the only exception.

Jag vill bara rulla upp mig i din famn. Dra in doften av din varma hud och låta dig hålla om mig riktigt riktigt hårt och pussa mig på pannan, så dom du alltid gör när du ser på mig att jag behöver känna mig liten.


Gud vad jag saknar dig.

När ens killkompisar säger saker då vet man att de menar det.

"Ja, men jag vill inte tatuera mig nu när jag fortfarande är mullig, vill bli smal först så att man känner sig fin och vacker liksom".

"Men Leona.. Du är ju alltid fin, jag tycker att du är skitfin".

How can you look at me, and not see all the things that I kept only just for you? Why would you risk it babe, is this the price that I pay?.

Ibland kan jag inte låta bli att undra..

Var det värt det? Fick du allt i ditt liv som du ville ha? Ångrar du ingenting och är du stolt över allt du har gjort? Är du nöjd med det du har nu?

De säger att tiden läker alla sår men de ljuger för de bildas ärr som hela tiden påminner en om det man vill försöka glömma.

I'm lovin it.

Hej SEX. Jag älskar dig och kommer alltid att älska dig och vill alltid älska dig och ska alltid älska dig.

Jag har aldrig och kommer aldrig eller vill aldrig förstå kvinnor som inte har sex med sina män och sedan blir besvikna när de är otrogna. Fett synd. Jag skulle aldrig orka stanna i ett sådant förhållande (om inte min man gick och typ blev förlamad men då har man fortfarande fingrar förhoppningsvis).

Hejdå SEX.

Och det enda jag gör är att träna nonstop!

Jag har egentligen ingenting alls att skriva. Kanske kan vara lite emo och säga att jag har ångest över att jag ska börja jobba på måndag, för jag ska jobba från 19e juli till 15e augusti, hejdå vänner jag kommer knappt hinna leva eftersom när jag väl är ledig måste jag träna.

Jag har damp över att vågen står still. Jag har slutat med min soppdiet och börjat äta sallader och "vanlig mat", fast då är den HELT utan socker bara nyttig mat! Vågen står stilla och jag blir gråtfärdig för att jag känner att ingenting händer och jag är fortfarande rund som en badboll. I värsta fall tänker jag gå tillbaka till min soppdiet. Dock säger alla att jag blir mindre och mindre, kanske är man blind för att man går runt med sig själv konstant.

Jag ska i alla fall träna ikväll. Ska cykla och sen ska David tvinga mig göra 5000 arm och magövningar, typ.

Puss

Ibland så räcker inte orden till.

Jag vet inte vad det är med mig men jag har en enorm längtan i mig men jag har ingen aning om vad det är jag längtar efter. Ingen person, inget ställe, ingen tidpunkt. Ändå så gnager den känslan i mig konstant. Jag längtar så mycket att det gör ont ibland, efter ingenting.

Jag hade alltid den här känslan när jag var liten. Den får mig att vilja springa iväg och gömma mig, klä på mig och inte låta någon se mig naken och aldrig berätta något om mig själv för någon annan. Som om den ger mig en skyddsmur och jag kan inte låta någon komma innanför min lilla bubbla för då rasar hela min värld ihop.

Jag längtar efter något så mycket så att jag går sönder inombords, men jag vägrar släppa in eller ut någon för då vet jag att jag kommer att gå sönder.

Jag ska ut och träna ikväll, för att det är den enda tidpunkten då jag verkligen rensar min tankar. Så länge jag är ensam så är jag världens lyckligaste människa men så fort någon annan kommer och blandar sig i mitt liv så bryter jag ihop.

Jag saknar dig och önskar att jag fick ligga i dina armar och gråta. Bara 6 timmar kvar Leona, om 6 timmar får du göra det.

Hata romantik

Tänkte skriva värsta texten om ett par som älskar och killen verkligen är cp romantisk. Men efter att ha skrivit halva grejen gav jag upp. Sånt finns inte så varför såra sig själv med att drömma sig bort och vara en töntig romantiker.

Knulla och vara iskall. Det funkar alltid och man slipper bli sårad.

Och jag har längtat efter att kunna säga det.

Jag är LYCKLIG.

Baby

Jag älskar när du lägger din hand på min rygg för att vi ligger för långt ifrån varandra på grund av värmen. Som om du bara måste ha en kroppsdel mot mig. Du är så söt.

Om du bara visste.

Varje gång jag ser dig vill jag springa rakt in i din famn, hoppa upp med benen runt dig och kyssa dig riktigt riktigt hårt på dina mjuka läppar. Mitt hjärta slår dubbla slag varje gång våra blickar möts när vi ses. Du vet inte ens om det men jag blir så jävla lycklig av att du bara är.