Det man inte vet lider man inte av.

Du vet inte om att jag sover med tre av dina tröjor och att jag sprutat massa parfym på dem och lagt dem under täcket innan jag ska sova för att hela sängen ska dofta trygghet, och för att det gör det lättare för mig att låtsas att du ligger bredvid mig, eftersom det bara är när jag sover med dig som jag sover som ett barn.



Du vet inte om att varje gång du tittar på mig så räknar jag hur många sekunder det går innan du vänder bort blicken. Jag räknar hur länge du kan få mig att tappa andan.



Du vet inte om att fjärilarna i min mage fortfarande virvlar runt när du tar mig i handen (och att dina händer är det vackraste jag sett).


Du vet inte om att jag alltid hoppas på att det är du som ringer eller smsar mig och att jag blir lika glad varje gång jag ser att det är det.


Du vet inte om att jag brukar titta på dig när du sover och det gör mig varm i hela kroppen. Sedan försöker jag alltid krypa närmare dig, kanske lägga huvudet på din bröstkorg och varje gång så hoppas jag nästan att du ska vakna, men bara lite för då vet jag att du kramar tillbaka om jag kramar dig riktigt hårt.


Du vet inte om att jag tror att jag ser dig överallt och att allt påminner mig om dig. Jag tror till och med att jag ser dig ute när jag har dig på andra sidan telefonen. Jag går alltid runt och hoppas på det på något sätt och det gör mig gladare.


Du vet inte om att jag ständigt längtar efter din närhet och doft. Ditt skratt ekar i mitt huvud och jag får rysningar varje gång jag tänker på din hud.


Du vet inte om att jag pressar min ryggrad mot väggen varje natt och låtsas att du möter mig där.


Du förstår nog inte, hur mycket jag älskar dig.