Alla bra människor heter Sara

Alltså mitt liv måste vara riktigt illa.. För när jag träffade kuratorn sa hon:

" Jag förstår inte att du pratat i en och en halv timme om ditt liv, men inte gråtit en enda gång. Jag har gråtit fyra gånger, men att du ska vara så stark hela tiden!"

Sedan sa hon att alla tycker att jag är så stark så det tycker att jag klarar mig själv, och att det är därför ingen orkar anstränga sig. Hon tror att alla är så vana vid att jag kan ta hand om mig själv så att de tar det för givet, så nu när jag äntligen sträcker ut en hand så förstår ingen att jag verkligen menar det. Men hon lovade att hjälpa mig och jag tycker om henne.