Och himlen är grå, fast bakom alla molnen är den fortfarande blå.

Jag är rädd för blixten och åskan. Livrädd. Jag vet inte varför..

Men när jag var i Sarajevo med min morfar, så sa jag att jag var rädd för åskan. För grejen är den, att där nere, när det väl åskar.. Då ÅSKAR det verkligen och det är som en jordbävning. Men min morfar tar mig i handen och säger "Leona, du ska inte vara rädd för blixten, för jag skulle ta den i min hand för din skull".

Så jag uppskattar faktiskt blixten, samtidigt som jag är livrädd för den.

Precis som min kärlek till dig.