The hundreds

Jag är glad att du är tillbaka i mitt liv och jag uppskattar varenda sekund.

Det var så tråkigt utan dig. 

Allt är möjligt

Här om dagen såg jag min första fjäril. Du var med också. Det gjorde mig varm. Trots alla misslyckanden jag känner att jag gjort, så vet jag att sommaren snart är här. Även om det kommer bli en fattig sådan, så vet jag att så länge jag har dig, jordgubbar och fjärilarna så går allt.

All I wanna see you in is just skin

Jag har svårt för beröring. Jag känner mig obekväm direkt när någon lutar sig mot mig eller tar på mig. Jag blir osäker, vet inte vad jag ska ta mig till och ibland rent ut sagt nervös. Inte för att jag inte klarar av det, utan för att jag behöver det så enormt mycket mer än vad jag får det.

Ibland avvisar jag till och med folk som försöker ge mig kärlek, för att jag inte vill börja gråta.

Igår hade jag på mig en svart tröja med urringad rygg. Varenda kotte skulle, av någon konstig anledning ta mig på huden. Någon drog i min BH, en annan smekte mig över ryggen under lunchen, en tredje sa "Gud vad vackert, vad len hud du har".

Under hela den dagen kände jag mig uppfylld av kärlek och värme, så mycket att det till och med blev ett blogginlägg av det.

När man blir så trött att man inte klarar av att inte tänka på sig själv mer

"Varför var du otrogen mot henne?"

"Vill du veta varför jag var otrogen mot henne, Leona? för att jag för en gångs skull ville känna mig älskad och betydelsefull".

jag är dålig på att formulera mig

Ditt läppglans på mina läppar gav mig rysningar längst hela ryggraden. Jag kanske inte älskar det du gjorde men det betyder inte att jag kan sluta älska dig.

Ibland kan det vara för sent

Du var en elak pojkvän i så många år. Tills du insåg att jag kunde gå, jag kunde hitta någon annan och att jag kunde ha känslor för någon mer än dig. Jag hade en gräns. När du upptäckte det blev du en ny person och idag är du mer rädd om mig än vad jag trodde du hade i dig. Du älskar mig riktigt mycket, eller det är åtminstone vad du menar.

Tråkigt nog kan jag inte bortse från den killen du var. Jag kan inte se något annat i dina ögon. Jag har inte ställt om mig, jag är fortfarande rädd för dig.

Det man inte vet lider man inte av

Jag är bäst på att spela skådespel i hela världen. Du hade ingen aning om att när du stängde dörren och gick satte jag mig ner och storbölade som barn i leksaksaffären när mamma säger nej.

Jag orkar inte bry mig om konsekvenserna längre jag lever för stunden

Du gör illa mig men det är okej så länge du rör mig och är nära mig så som bara du kan.

Till min framtid

Jag längtar efter att få kasta mig i dina armar. Jag längtar att få, helt ärligt, utan att vara rädd, kasta mig i din famn och kyssa dig på dina hallonröda läppar.

Jag vill känna din tunga mot min och jag vill forma virvlar med den i din mun och jag vill känna dina händer i mina över mitt huvud när du rullat över mig då vi älskar och jag vill känna dina andetag i min nacke jag vill att dina händer ska hålla i mina bröst och jag vill se dig i ögonen utan att fyllas med tårar och jag vill älska med dig varje sekund för jag vill inte vara med mig själv om inte du är med mig för du är allt jag önskar att jag kunde vara. JAG SER UPP TILL DIG SÅ MYCKET.

Allt jag vet är att du fyller alla tomma hål du sätter alla pusselbitar på plats du är min pusselbit du är min hopp, tro och kärlek. Tack för att jag får vara nära dig tack för att jag får ha dina händer på min kropp tack för att jag får kyssa dig så långsamt och tack för att jag får vara vacker i dina ögon. Tack för att jag får uppleva dig, precis som du är och du är bättre än allt och alla tillsammans.

Framtiden. Jag älskar dig och jag längtar så. Snart ses vi igen!

Hälsningar,
Lilla Leona

Vad är kärlek och vad är inte det?

"Jag gjorde samma sak varje morgon hos honom. Varje dag var den andra lik från det att jag lärde känna honom. Och varje kväll. Varje natt betraktade jag hans rygg. För att vara mig till lags lät han mig först alltid krypa ihop under sin arm, men så snart han hade somnat rullade han ifrån mig till andra sidan av sängen, vände ryggen åt mig, och jag vaknade aldrig så att jag kunde öppna ögonen samtidigt som han och i samma ögonblick upptäcka att jag såg honom rakt in i ögonen. Det hände aldrig, eftersom han aldrig sov med ansiktet mot mitt ansikte".


"I sömnen ville han andas mig i nacken, det var viktigt, jag lyfte alltid mitt hår åt sidan så att han kunde känna doften från min nacke. Han lade sin hand på min mage så att ett finger stack in i naveln. Först då somnade han. Utan att orka klä av sig sina kamouflagebyxor eller skjortan. Bara han fick nosa mig i nacken. Orörlig höll han om mig i sin famn ända till morgonen, tätt i sina armars bo och jag frös aldrig trots att han sov med öppet fönster året om. Så hårt höll han om mig, så hårt och så varmt att jag förblev ofrusen också när snön yrde på vintern".

Never say never

Jag minns när du hade skrivit din text och läste upp den för mig. Hur du i slutet tog mig i handen och såg mig i ögonen..

.."Jag kommer aldrig att lämna dig"

Lita på men ta reda på vem

Så många människor glömmer bort vad man gör eller har gjort för dem. Men jag kommer alltid att minnas vad du gör för mig nu. Varje dag. Jag kommer alltid att vara tacksam för att du står ut med mig när jag är helt hopplös. Jag kommer alltid att vara tacksam för att du står ut med mig när jag retas och kittlas och inte ger mig fören du blir förbannad. Jag är evigt tacksam för att du håller om mig när alla andra vänder ryggen till.

Du fick inte ens lära känna den glada Leona. Ändå är du den enda som stått vid min sida under dessa hemska 3 år. Inte ens i hopp om att jag ska bli som då, utan bara i hopp om att jag en dag ska må bra.

Evigt tacksam.

Hur ska jag förklara något jag inte själv förstår

Idag fick jag en fråga, som inte var formulerad såhär men jag tolkade den så. Typ "Hur kan det vara lättare att umgås med honom än med dina vänner".

Ja, vad ska jag säga.. Det vore konstigt om jag ringde en vän och sa "hej kan du hämta mig och sen hålla mig i handen när jag hyperventilerar medan vi fikar och sen kan du lämna av mig hemma?".

Anledningen till att jag har så svårt att träffa mina vänner är ju för att dom inte vet vad jag går igenom, och jag inte vill att dom ska få panik när jag mår dåligt. Dessutom kan inte jag sitta och prata om vardagliga saker ibland när jag mår som sämst, hur tar en vän det om jag SPRINGER ut från kafeterian och skriker att jag vill åka hem?

David har lagt en enorm energi på att hjälpa mig. Han är med mig på mina möten, vet precis vad jag tänker och känner och går igenom, han stödjer mig på helt rätt sätt och jag är inte den som ber folk göra saker för mig, utan är tacksam för de människor som hjälper mig utan att jag behöver be dem. Jag vill inte lägga börda på mina vänner, och jag menar inte att David är bättre än mina tjejkompisar.. Men ibland känner man sig bekvämare med vissa och David tar sin tid att förstå mig och verkligen stötta mig.

Det är så jobbigt när folk inte förstår vad jag går igenom, fast jag vet att jag inte kan förvänta mig det. Men jag är inte den som är sjukskriven från skolan bara för att. Hade jag mått så bra att jag kunde fika med mina vänner hade jag lika gärna kunnat gå i skolan. Det är en annan sak om David åker hem till mig, rycker upp mig ur sängen och tvingar ut mig på en promenad?

Jag bara känner att jag saknar mina vänner och jag kan inte göra något åt att de glider ifrån mig.

Note to self

Lilla gumman..

Eftersom du varit stark så länge och kämpat så hårt så är jag stolt över dig. Du vet mycket väl att du tryckt undan dina problem, inte låtit dig själv komma över vissa saker eller vara ledsen och gå vidare. Du har varit ensam och du har kämpat på egen hand. Du har aldrig haft ett hem. Du visste att det förr eller senare skulle rinna över, och det är nu. Du har levt i ett förhållande som inte varit givande, hållt dig kvar av alla möjliga dåliga anledningar.. Konsekvensera av detta kunde inte ha blivit mer annorlunda. Du vet att en människa inte kan ta hur mycket som helst.

Det gör ont på alla sätt, du är rädd och du är orolig. Du känner att du misslyckades, att du får ta tag i allt nu, men det är nackdelen med att trycka undan alla känslor. Du har lärt dig en läxa. Maten är inte lösningen.

Att sitta där på ätstörningscentret och se alla förtvivlade tjejer.. Vissa av dem sitter och skakar precis som du gör, vissa av dem kan inte andas och andra har tårar i ögonen. Du är inte den enda. Det är tungt och ingen runt dig förstår dig, men du vet att du kommer att bli bra, du vet att det kommer att löna sig i slutändan.

Sluta tvivla.. Börja lev. Du har all tid i världen att ta igen det du missat, och att din student inte blir som önskade dig och som du förtjänade får du acceptera. Du vet mycket väl att livet är ett pris, att det är något fint. Du vet att det som händer dig nu kommer att göra dig starkare än alla dina vänner.

Var stolt. Håll huvudet högt.

Jag älskar dig, Leona.

Jag har en hemlighet djupt nere i lungorna och längst fram på tungspetsen

Inatt hade jag tydligen pratat i sömnen.

Jag hade tagit tag i hans ansikte, sagt "jag älskar verkligen dig" med stora sorgsna ögon. "Jag kan inte ge dig någon riktig kärlek, för jag är så äcklig.. och du är så vacker". Sedan hade jag tydligen lagt mig ner igen.

Jag minns det inte, men det är överraskande hur jag i sömnen lyckas säga precis vad jag känner.

Tvingades vara starkare än vad jag är

Kommer aldrig glömma kuratorn på ungdomsmottagningen och hur hon började storgrina när jag berättade om mitt liv.

"herregud lilla barn, det är du som borde gråta egentligen", sa hon med händerna för ansiktet.

Jag kan inte se det som något bra

För ett tag sedan fick jag frågan, " är det inte najs att ha två killar som ba typ dör för dig på samma gång?"..

Tro mig, det är inget mer än ett jävla straff. Jag har två viktiga män i mitt liv som betyder mycket för mig, som älskar mig med hela deras hjärtan. Minsta snesteg och du sårar någon vad du än gör.

Nej. Det kanske är därför jag mår som jag gör.

Jävla tjat.

En del av oss

När du sa de orden så släppte all min oro och all min tvivel på dig. När du sa det, förstod jag vart jag har dig och vem du är och vad du vill.

Och jag tror aldrig att jag blivit så tacksam tidigare i mitt liv. Och aldrig har ord påverkat mig så mycket som då.

Tack.

Den största älskaren är inte den som har en kvinna varje natt, utan den som har en kvinna hela livet.

En simpel kyss. En lätt beröring vid halsen, precis innan handen går runt min nacke. Mitt hår är kort, så all beröring på nacken känns mycket mer än vad det gjorde när mitt hår var långt. Och man tittar inte varandra i ögonen, för det går fort.. Mitt i andetaget, så har man två mjuka läppar som pressas mot en själv, långsamt och försiktigt. Så ömt, som på film.

En sån kyss väcker alla känslor som finns, samtidigt som den bedövar all smärta.
Hur fan gör de?

You deserve