Så många människor glömmer bort vad man gör eller har gjort för dem. Men jag kommer alltid att minnas vad du gör för mig nu. Varje dag. Jag kommer alltid att vara tacksam för att du står ut med mig när jag är helt hopplös. Jag kommer alltid att vara tacksam för att du står ut med mig när jag retas och kittlas och inte ger mig fören du blir förbannad. Jag är evigt tacksam för att du håller om mig när alla andra vänder ryggen till.
Du fick inte ens lära känna den glada Leona. Ändå är du den enda som stått vid min sida under dessa hemska 3 år. Inte ens i hopp om att jag ska bli som då, utan bara i hopp om att jag en dag ska må bra.
Evigt tacksam.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar