Note to self

Lilla gumman..

Eftersom du varit stark så länge och kämpat så hårt så är jag stolt över dig. Du vet mycket väl att du tryckt undan dina problem, inte låtit dig själv komma över vissa saker eller vara ledsen och gå vidare. Du har varit ensam och du har kämpat på egen hand. Du har aldrig haft ett hem. Du visste att det förr eller senare skulle rinna över, och det är nu. Du har levt i ett förhållande som inte varit givande, hållt dig kvar av alla möjliga dåliga anledningar.. Konsekvensera av detta kunde inte ha blivit mer annorlunda. Du vet att en människa inte kan ta hur mycket som helst.

Det gör ont på alla sätt, du är rädd och du är orolig. Du känner att du misslyckades, att du får ta tag i allt nu, men det är nackdelen med att trycka undan alla känslor. Du har lärt dig en läxa. Maten är inte lösningen.

Att sitta där på ätstörningscentret och se alla förtvivlade tjejer.. Vissa av dem sitter och skakar precis som du gör, vissa av dem kan inte andas och andra har tårar i ögonen. Du är inte den enda. Det är tungt och ingen runt dig förstår dig, men du vet att du kommer att bli bra, du vet att det kommer att löna sig i slutändan.

Sluta tvivla.. Börja lev. Du har all tid i världen att ta igen det du missat, och att din student inte blir som önskade dig och som du förtjänade får du acceptera. Du vet mycket väl att livet är ett pris, att det är något fint. Du vet att det som händer dig nu kommer att göra dig starkare än alla dina vänner.

Var stolt. Håll huvudet högt.

Jag älskar dig, Leona.