Det är aldrig försent att våga

Om jag skulle dö någonstans så skulle det vara i dina armar. Om det skulle finnas en mening med mitt liv så skulle det vara att få ge dig allt du givit mig. Din närvaro är trygghet och din famn är min himmel. Att få känna din hud är en frälsning. Jag skrek efter trygghet. Att få komma bort från ingenting. Då kom du, som aldrig svikit.

P to the A to the U to the L to the I to the N to the A, you're the man, man!

Har aldrig vågat vara helt naken inför någon. Då menar jag inte naken utan kläder, utan naken som 100% ren ärlighet. Paulina och jag skakade hand idag, på att vi kan ljuga för vem fan vi vill men aldrig för varandra. För trots att det kommer göra ont, trots att vi kanske gör varandra illa eller trots att man har saker man inte vill erkänna, så varar ärlighet längst och vi två vill kunna hålla ihop så länge som möjligt. Inga hemligheter, inga vita lögner, ingenting. Man säger helt enkelt precis vad man tycker och man svarar helt ärligt när man får frågan "hur mår du?".

Det kanske ser ut för er som att jag annars ljuger hela tiden. Men jag ljuger faktiskt ytterst sällan, och då menar jag det. Jag kan nästan säga att jag aldrig ljuger. Men.. Jag är tyst. Istället för att ljuga, så säger jag ingenting. För det är ju inte att ljuga, att vara tyst, ellerhur? Men nu ska det pratas och Paulina kommer att vara den första tjejen som kommer att veta om mina djupaste djupaste hemligheter och mina absolut sämsta sidor. Jag litar på henne.

Jag älskar dig.

Hej, kom och hjälp mig?

Det var mycket länge sen jag hade söndagsångest, men jag tror att det är en sådan känsla som bara tillhör när skolan börjar. Den är så hemsk så att den till och med förstör lördags kvällen för att man inte vill att det ska bli söndag så att man ska känna söndagsångest. Egentligen är det inte så extremt jobbigt att det är skola imorgon. Jag känner mig rätt så bekväm i skolan. Visst, imorgon är den enda dagen jag går från 08.20 - 16.00, men på tisdagar, onsdagar och torsdagar slutar jag typ 12.35 eller 12.25. Fredagar är det bästa. Jag börjar 13.50, aaaaalla älskar sovmorgon!

Jag är en sådan person som tänker långt frammåt och oroar mig för saker. "Oh, nej det är snart söndag då kommer jag att ha söndagsångest" eller "åh nej vecka 37 har vi två prov Gud jag kommer ju att dö då". Jag har så svårt att leva i nuet och ibland blir jag arg på mig själv för att jag aldrig bara låter mig själv leva. Jag pluggar så enormt mycket (jag menar att jag sitter inlåst i mitt rum tre timmar och bara pluggar typ varje dag). Men jag känner att jag börjar missa för mycket av mitt liv och jag måste börja vara mer med mina tjejor som tar hand om mig så fint.

Jag skulle vela ha en spontan person i min omkrets. En sådan person som alltid måste göra något. Jag själv älskar att göra galna grejer. Som att klättra upp på ett tak och titta på stjärnorna, eller bada naken mitt i natten eller bara ta ett tåg till någon random plats bara för att kunna säga att man har varit där. Galen? Kanske lite, eftersom jag är så uttråkad. Det är alltid samma visa, med samma problem.

Så.. Har du lust att ses någon gång och klättra upp på ett gammalt skoltak och röka lite vattenpipa? Vi kan till och med vira in oss i några filtar och ligga och hålla handen och prata i all evighet om allt som gör oss lyckliga och allt som gör så ont. För jag saknar dig, jättemycket. Du skulle nog aldrig ha lust men, jag kan väl alltid önska mig, ellerhur?

Det är inte lätt när sjukdomen är botemedlet.

Det är något med dig som gör att allt jag håller tillbaka, bara väller ut.
och jag hatar dig för det. Och jag hatar mig själv för att jag inte kan hålla käften.

Vilken dum jävla kossa jag är.

Jag känner iallafall mig själv.

Vilken är min favoritfärg?
Vem gav mig min första kyss?
Är jag höger eller vänsterhänt?
Vilken är min favoriträtt?
Vilket är mitt favoritämne i skolan?
Vilket är mitt hatämne i skolan?
Varför hatar jag när folk säger lycka till?
Varför har jag alltid mina myskläder utochin och bakochfram?
Vad gör jag alltid innan jag somnar?
Vem är min idol?
Vad har jag för musiksmak?
Vilken är min favoritglass?
Vilket godis är mitt favoritgodis?
Vilken storlek har jag på fötterna?
Vad hette min första kärlek?
Varför vill jag ha en son och inte en dotter?
Vad ska mina barn heta?
Vilken humor har jag?
Vad heter min bästa vän?
Hur blir jag när jag är hungrig?
Vad hatar jag att göra till skillnad från de flesta tjejerna?
Vad använder jag för foundation?
Vad heter mina två tjejkusiner?
När hade jag min första fylla?
När rökte jag min första cigg?
Vad är det pinsammaste jag har varit med om?
Vilket parti håller jag på?
Vilka länder har jag varit i?
Vilken serie brukar jag följa på tv (uppehåll nu)?
Vilken är den frukten (?) jag gillar mest?

Skulle vara så kul att veta om det fanns någon som kunde svara på alla dessa frågor om mig.

Oh, how I love to be around this particular place I found.

Jag tycker att det är lite lustigt att killar har en tendens att förändras när de är med sina vänner. Det kan man i och för sig förstå på ett sätt, eftersom de är som små barn runt sina flickvänner. Men jag är alltid samma person, och jag värderar alltid samma saker. Jag tycker bara att det är konstigt att de har svårt att hålla om sina tjejer eller säga att de älskar henne högt när deras vänner är i närheten. Men man ska väl vara tuff, det är väl det det handlar om typ. (?)

Annars så älskar jag Fredrik och jag älskar min Börje. Fredrik kramade om mig idag och sa att jag är vacker, och Börje pussade mig på kinden när han såg mig. Småsaker som vänner gör kan betyda så mycket.

Så medans alla andra är på fetaste festen hemma hos Fredrik (David också), så valde jag att gå hem och sova.. Eftersom jag spenderade hela kvällen med att svansa efter David som hade massa andra att prata med, och hade massa annat för sig så blev det lite tråkigt att bara följa efter honom (speciellt eftersom han försvann då och då). Kände mig lite som en tönt utan egen vilja men jag var för trött för att vara med någon annan än honom ikväll.. Ni vet när man känner att man är sugen på att vara med en viss person? Jag kände bara för att stå och kramas med David hela kvällen, inte prata med honom eller så, utan ville egentligen bara låta honom göra vad han ville.. Men på ett villkor, att han lät mig luta huvudet mot hans bröstkorg och att han skulle hålla om mig. Men det visste inte han, och han kan inte läsa mina tankar + att ja själv skulle tycka det var väldigt frustrerande att ha någon som ville krama mig hela tiden när jag var med mina vänner.

Så jag låter honom vara med sina vänner, för det måste man få ibland, och så går jag hem och sover tills han kommer, för då kanske jag får en bättre chans att krama om honom, när han kryper ner i sängen alltså.

Annars då? Vattenpipan var G R Y M och med mitt epictobak så kunde ingen slå mig. Tack igen, Sara.

Godnatt.

Ung och stolt. Jag är en krigare, för med tron på mig själv går livet vidare.

Dagens tips: sätt er och lyssna på the fray - heartless och njut.

Paulina är verkligen min bästa bästa vän. Visst har vi perioder, och ibland förstår vi inte varandra och kanske känner olika saker och går inte alls ihop. Men i slutändan, så står vi där hand i hand, hon och jag och vi släpper inte taget. Jag skulle stå ut med hur många sår som helst för hennes skull och hon är en av de finaste människorna jag träffat.

Jag fick en röd och guldig vattenpipa av Sara, den är p.i.m.p, och de är mina favorit färger. Ska köpa tobak och grejer till den imorgon så jag kan boffa lite, mihihihihi.

Och jag kan inte slita min blick från dig, vackra, varma, ärliga och uppriktiga David. Jag älskar att du står ut med mig trots att jag retar dig och hackar på dig för att få uppmärksamhet. En del människor klarar inte av mig när jag är sådär, men David kramar om mig, pussar mig i pannan och säger "Leona, lugna ner dig du ska få uppmärksamhet, jag är här och jag älskar dig". Jag är så jävla tacksam för allt du ger mig, du är så jävla genomgod och jag förstår inte hur du kan vara så, beundrar dig för det. Du är verkligen snäll.

Ditt hjärta är säkert hos mig.

Jag finns här. Jag står här. Jag tar emot dig. Jag sträcker ut min hand. Jag står bredvid dig. Jag står bakom dig. Jag visar dig vägen. Jag bär på din smärta. Jag ger dig allt jag har kvar.

Jag skulle göra vad som helst för dig. Det är inte en börda för mig att ställa upp för dig, utan det är en ära att vara den som får dig att skratta eller må lite bättre. Du kan inte tynga ner mig, eftersom du ger mig så enormt mycket tillbaka. Känn aldrig någon skuld, och få aldrig dåligt samvete. Jag vill vara den som står dig närmast och den som får dig att le, slappna av och glömma det som gör ont.

För en vacker dag så ska vi kunna säga att du är den som känner mig bäst, och jag är den som känner dig bäst, ellerhur?