Hej, kom och hjälp mig?

Det var mycket länge sen jag hade söndagsångest, men jag tror att det är en sådan känsla som bara tillhör när skolan börjar. Den är så hemsk så att den till och med förstör lördags kvällen för att man inte vill att det ska bli söndag så att man ska känna söndagsångest. Egentligen är det inte så extremt jobbigt att det är skola imorgon. Jag känner mig rätt så bekväm i skolan. Visst, imorgon är den enda dagen jag går från 08.20 - 16.00, men på tisdagar, onsdagar och torsdagar slutar jag typ 12.35 eller 12.25. Fredagar är det bästa. Jag börjar 13.50, aaaaalla älskar sovmorgon!

Jag är en sådan person som tänker långt frammåt och oroar mig för saker. "Oh, nej det är snart söndag då kommer jag att ha söndagsångest" eller "åh nej vecka 37 har vi två prov Gud jag kommer ju att dö då". Jag har så svårt att leva i nuet och ibland blir jag arg på mig själv för att jag aldrig bara låter mig själv leva. Jag pluggar så enormt mycket (jag menar att jag sitter inlåst i mitt rum tre timmar och bara pluggar typ varje dag). Men jag känner att jag börjar missa för mycket av mitt liv och jag måste börja vara mer med mina tjejor som tar hand om mig så fint.

Jag skulle vela ha en spontan person i min omkrets. En sådan person som alltid måste göra något. Jag själv älskar att göra galna grejer. Som att klättra upp på ett tak och titta på stjärnorna, eller bada naken mitt i natten eller bara ta ett tåg till någon random plats bara för att kunna säga att man har varit där. Galen? Kanske lite, eftersom jag är så uttråkad. Det är alltid samma visa, med samma problem.

Så.. Har du lust att ses någon gång och klättra upp på ett gammalt skoltak och röka lite vattenpipa? Vi kan till och med vira in oss i några filtar och ligga och hålla handen och prata i all evighet om allt som gör oss lyckliga och allt som gör så ont. För jag saknar dig, jättemycket. Du skulle nog aldrig ha lust men, jag kan väl alltid önska mig, ellerhur?