Du gör det möjligt för mig att klara av allt.
Du är den enda jag kan tänka mig att prata med om allt.
Du är den enda jag visar vem jag är för, inför alla andra står jag stolt och rakryggad hur mycket det än svider.
Du är den enda som aldrig ifrågasätter mina känslor
utan
alltid
bara
ber
mig
prata.
Vart är du nu när jag behöver dig som mest?
lördag 27 november 2010
tisdag 23 november 2010
lördag 20 november 2010
No moment will be more true, than the moment I look at you.
Hej min efterlängtade kärlek.
Vi talar om sann kärlek och sann lycka. Vi eftersträvar den och gör allt vi kan för att komma åt den. Alla går runt och försöker ständigt att uppnå det perfekta livet (vi alla kämpar så hårt att det nästan bryter ner oss). Människor vill ha rikedom, makt, utseendet och alltdetdärsomvialltidpekarpåochönskarattviocksåhade. Vi vill ha något som fyller vårat tomrum, men ingenting är bra nog för de flesta. Istället fortsätter vi det ständiga letandet.
Jag har haft så många problem och jag har varit så ensam. Men trots att saker och ting har varit en riktig börda på mina axlar i hela mitt liv, så har jag alltid gjort mitt bästa för att stå rakryggad. Jag har alltid försökt komma ihåg hur dåligt man mår de värsta stunderna, och hur jobbigt det är att inte ha någon där då. Därför gör jag alltid vad jag kan för de jag älskar, om de ber om min hjälp. Jag kämpar på för framtiden skull eftersom nuet inte är så bra. Jag slutar aldrig att hoppas.
Jag har upplevt kärlek och vackra stunder, det kan jag inte säga något om. Och mycket av det har varit äkta, sånt som andra människor önskar att dom fick uppleva men aldrig gör. Men inget av det är något som jag kunnat hålla i och mycket av det som varit bra har försvunnit ifrån mig som sand rinner iväg mellan fingrarna.
Jag kan ibland undra varför jag orkar och hur det kommer sig att jag kämpar så hårt fast allting är helt trasigt. Jag vet varför. Det är tack vare dig. Det är tack vare den stunden då du kommer att le mot mig. Det är tack vare den stunden då jag kommer att hålla dig i mina armar och se dig i ögonen. Den eftersträvan efter lycka och kärlek kommer att vara släckt i mig när jag känna din hand runt mitt pekfinger. Allt skit som jag hela tiden undrar om det varit värt det kommer att vara värt det tusen gånger om för dig. Min så efterlängtade kärlek.
Jag älskar dig så mycket, redan nu, fast du inte finns ännu. Den dagen du kommer, kommer mamma att påminna dig varje dag om att hon alltid kämpat bara för din skull. Din mamma kommer aldrig att lämna dig ensam, hon kommer alltid att ta dig i första hand och hon kommer alltid att göra allt för att du ska känna att du inte är ensam. Jag tänker lära känna dig, som du är som person, inte som någonting jag önskar att mitt barn var. Jag kommer att ta till mig dig och dina drömmar och alltid berätta för dig att det är självklart att du kan nå dem. Du ska aldrig behöva tvivla på dig själv. Vem du än blir, vad du än är och hur du än ser ut så kommer min kärlek till dig att vara starkare än någonting annat på hela jorden.
Vi talar om sann kärlek och sann lycka. Vi eftersträvar den och gör allt vi kan för att komma åt den. Alla går runt och försöker ständigt att uppnå det perfekta livet (vi alla kämpar så hårt att det nästan bryter ner oss). Människor vill ha rikedom, makt, utseendet och alltdetdärsomvialltidpekarpåochönskarattviocksåhade. Vi vill ha något som fyller vårat tomrum, men ingenting är bra nog för de flesta. Istället fortsätter vi det ständiga letandet.
Jag har haft så många problem och jag har varit så ensam. Men trots att saker och ting har varit en riktig börda på mina axlar i hela mitt liv, så har jag alltid gjort mitt bästa för att stå rakryggad. Jag har alltid försökt komma ihåg hur dåligt man mår de värsta stunderna, och hur jobbigt det är att inte ha någon där då. Därför gör jag alltid vad jag kan för de jag älskar, om de ber om min hjälp. Jag kämpar på för framtiden skull eftersom nuet inte är så bra. Jag slutar aldrig att hoppas.
Jag har upplevt kärlek och vackra stunder, det kan jag inte säga något om. Och mycket av det har varit äkta, sånt som andra människor önskar att dom fick uppleva men aldrig gör. Men inget av det är något som jag kunnat hålla i och mycket av det som varit bra har försvunnit ifrån mig som sand rinner iväg mellan fingrarna.
Jag kan ibland undra varför jag orkar och hur det kommer sig att jag kämpar så hårt fast allting är helt trasigt. Jag vet varför. Det är tack vare dig. Det är tack vare den stunden då du kommer att le mot mig. Det är tack vare den stunden då jag kommer att hålla dig i mina armar och se dig i ögonen. Den eftersträvan efter lycka och kärlek kommer att vara släckt i mig när jag känna din hand runt mitt pekfinger. Allt skit som jag hela tiden undrar om det varit värt det kommer att vara värt det tusen gånger om för dig. Min så efterlängtade kärlek.
Jag älskar dig så mycket, redan nu, fast du inte finns ännu. Den dagen du kommer, kommer mamma att påminna dig varje dag om att hon alltid kämpat bara för din skull. Din mamma kommer aldrig att lämna dig ensam, hon kommer alltid att ta dig i första hand och hon kommer alltid att göra allt för att du ska känna att du inte är ensam. Jag tänker lära känna dig, som du är som person, inte som någonting jag önskar att mitt barn var. Jag kommer att ta till mig dig och dina drömmar och alltid berätta för dig att det är självklart att du kan nå dem. Du ska aldrig behöva tvivla på dig själv. Vem du än blir, vad du än är och hur du än ser ut så kommer min kärlek till dig att vara starkare än någonting annat på hela jorden.
4 årstider utan dig
Varje gång jag inser hur min familj är blir jag förkrossad. Jag är tacksam för att jag har hittat en kille som tycker om mina familjer mer än vad jag gör. Han skrattar åt dem, med dem och tycker om dem och uppskattar dem. Jag där emot får ont i magen av dem, ångest av dem och blir ledsen när jag tänker på hur det har varit och ibland är.
Visst är saker och ting bättre nu, jag är mer inräknad i pappas familj och dom bryr sig mer om mig, för att jag har mer frihet och nästan aldrig är hemma. Min mamma träffar jag aldrig, henne har det aldrig blivit bättre med, men jag har accepterat läget med min mamma, vilket har gjort det lite lättare att vara där. Jag ser henne med andra ögon nu. Förut var jag rädd för henne, nu ser jag henne som en svag och patetisk människa som tar ut sin ilska på alla hon älskar för att hon tror att dom alltid ska stå kvar ändå.
Det är mycket som gör ont i mig när jag är hemma. Vilket är anledningen till varför jag nästan aldrig sover hemma. Jag packar min stora väska full med saker och får alltid höra "men gud Leona hur orkar du bära med dig allt". Jag gör det bara för att kunna vara borta så länge som möjligt.
På utsidan ser allt så bra ut. Men på min insida svider det som bara den efter min barndom. Idag har jag insett att det är därför jag äter. Hålet i mig är saknaden efter en familj, och det kommer jag aldrig att kunna ersätta med något annat.
Jag längtar tills den dagen jag får hålla min vackra son i mina händer.
Visst är saker och ting bättre nu, jag är mer inräknad i pappas familj och dom bryr sig mer om mig, för att jag har mer frihet och nästan aldrig är hemma. Min mamma träffar jag aldrig, henne har det aldrig blivit bättre med, men jag har accepterat läget med min mamma, vilket har gjort det lite lättare att vara där. Jag ser henne med andra ögon nu. Förut var jag rädd för henne, nu ser jag henne som en svag och patetisk människa som tar ut sin ilska på alla hon älskar för att hon tror att dom alltid ska stå kvar ändå.
Det är mycket som gör ont i mig när jag är hemma. Vilket är anledningen till varför jag nästan aldrig sover hemma. Jag packar min stora väska full med saker och får alltid höra "men gud Leona hur orkar du bära med dig allt". Jag gör det bara för att kunna vara borta så länge som möjligt.
På utsidan ser allt så bra ut. Men på min insida svider det som bara den efter min barndom. Idag har jag insett att det är därför jag äter. Hålet i mig är saknaden efter en familj, och det kommer jag aldrig att kunna ersätta med något annat.
Jag längtar tills den dagen jag får hålla min vackra son i mina händer.
tisdag 16 november 2010
Och jag förlåter men jag glömmer aldrig.
Jag förstår inte ens hur du kan ha förmågan att bara skita i allt. Jag har aldrig haft den och jag hatar mig själv för det.
Undra hur du skulle må om jag valde att bara skita i dig? Om jag låtsades som att du bara var ett skämt som aldrig betydde något? Om jag svek dig, stängde av min telefon och var arg på dig när jag hade gjort fel? Tänk om jag bara skulle ge upp och skita i allt när du börjar lita på mig som mest?
Vilken jävla besvikelse du visade dig vara och jag är så trött på att jag alltid låter dig bryta ner mig.
Det är som om det ALLTID ligger på dina villkor, det är alltid upp till dig, du avgör allt.
Jävla idiot.
Undra hur du skulle må om jag valde att bara skita i dig? Om jag låtsades som att du bara var ett skämt som aldrig betydde något? Om jag svek dig, stängde av min telefon och var arg på dig när jag hade gjort fel? Tänk om jag bara skulle ge upp och skita i allt när du börjar lita på mig som mest?
Vilken jävla besvikelse du visade dig vara och jag är så trött på att jag alltid låter dig bryta ner mig.
Det är som om det ALLTID ligger på dina villkor, det är alltid upp till dig, du avgör allt.
Jävla idiot.
söndag 14 november 2010
Duschterapi
Det kallas duschterapi. Det är gratis och du kan göra det när som helst och det fungerar.
Du sätter dig naken i duschen/badkaret sedan sätter du på duschen på högsta möjliga värme. Du låter strålarna massera din rygg och sedan sätter du dig där och låter alla problem rinna av dig, ner i avloppet för att sedan försvinna ner i avloppsrören. Gör detta tills dina fingrar ser ut som russin och tills värmen gör att du inte kan andas.
Bästa.
Du sätter dig naken i duschen/badkaret sedan sätter du på duschen på högsta möjliga värme. Du låter strålarna massera din rygg och sedan sätter du dig där och låter alla problem rinna av dig, ner i avloppet för att sedan försvinna ner i avloppsrören. Gör detta tills dina fingrar ser ut som russin och tills värmen gör att du inte kan andas.
Bästa.
lördag 13 november 2010
Jag tror på dig
Tack för att du ser mig i ögonen.
Tack för att du tar min hand.
Tack för att du tror på mig.
Tack för att du orkar och vill lyssna på mig.
Tack för att du står och lagar mat och pratar med mig i telefon, gråtandes samtidigt.
Tack för att du säger att du är tacksam för att du känner mig.
Tack för att du säger att jag är så jävla stark.
Tack för att du säger att jag har klarat av mycket och att du beundrar mig.
Tack för att du finns där.
Tack för att du är här.
Tack för att du tar min hand.
Tack för att du tror på mig.
Tack för att du orkar och vill lyssna på mig.
Tack för att du står och lagar mat och pratar med mig i telefon, gråtandes samtidigt.
Tack för att du säger att du är tacksam för att du känner mig.
Tack för att du säger att jag är så jävla stark.
Tack för att du säger att jag har klarat av mycket och att du beundrar mig.
Tack för att du finns där.
Tack för att du är här.
onsdag 10 november 2010
Dagens läxor ger mig hjärnspöken
- Ångestneuros är när man har ångest, som är släkt med rädsla. Skillnaden är att vi inte kan säga vad det är vi är rädda för.
- Då förekommer hjärtklappning, bröstsmärtor, oregelbunden hjärtrytm, kvävningskänslor + yrsel och svimningar.
- ångestneurotikern har ofta en aggressionsproblematik. Flertalet människor med ångest har förmågan att ladda upp vredesutbrott som inte uttrycks utåt. När det väl gör det är det ofta för starkt för själva händelsen = ketchupeffekten. En liten skitsak blir världens drama.
- Ångestneurotikerns ständiga rädsla för sitt eget inre leder till en tendens att till varje pris undan fly konflikter och situationer som kan väcka vilddjuret inom en. Man är överkänslig för kritik och blir lätt stött (blir lätt sårad) men har samtidigt svårt för att uttrycka känslor.
- Ofta leder ångestattackerna till fobier för man kopplar en plats/sak med ångest = fobiskneuros= betingning av en ångestreaktion (man vet att man ska få ångest innan man ens går dit)
- Då förekommer hjärtklappning, bröstsmärtor, oregelbunden hjärtrytm, kvävningskänslor + yrsel och svimningar.
- ångestneurotikern har ofta en aggressionsproblematik. Flertalet människor med ångest har förmågan att ladda upp vredesutbrott som inte uttrycks utåt. När det väl gör det är det ofta för starkt för själva händelsen = ketchupeffekten. En liten skitsak blir världens drama.
- Ångestneurotikerns ständiga rädsla för sitt eget inre leder till en tendens att till varje pris undan fly konflikter och situationer som kan väcka vilddjuret inom en. Man är överkänslig för kritik och blir lätt stött (blir lätt sårad) men har samtidigt svårt för att uttrycka känslor.
- Ofta leder ångestattackerna till fobier för man kopplar en plats/sak med ångest = fobiskneuros= betingning av en ångestreaktion (man vet att man ska få ångest innan man ens går dit)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)