Och jag förlåter men jag glömmer aldrig.

Jag förstår inte ens hur du kan ha förmågan att bara skita i allt. Jag har aldrig haft den och jag hatar mig själv för det.

Undra hur du skulle må om jag valde att bara skita i dig? Om jag låtsades som att du bara var ett skämt som aldrig betydde något? Om jag svek dig, stängde av min telefon och var arg på dig när jag hade gjort fel? Tänk om jag bara skulle ge upp och skita i allt när du börjar lita på mig som mest?

Vilken jävla besvikelse du visade dig vara och jag är så trött på att jag alltid låter dig bryta ner mig.
Det är som om det ALLTID ligger på dina villkor, det är alltid upp till dig, du avgör allt.

Jävla idiot.