Annika var min första vän.

Skål för sol och gammal vänskap.

Heipa

Min kropp klarar verkligen inte av arbetet. Min hjärna gör det, men jag har knutar i hela ryggen och kramper i vaderna när jag ska sova.

Har köpt en ny hylla till mitt rum som jag har över min säng för min säng är för stor så jag får inte plats med något nattduksbord, och jag klistrade fast svarta blommor över hela min vägg under min sol. Det blev äckligt fint.

Jag mår för dåligt för att skriva blogg egentligen. Blä.

Världens bästa sommarlov.

Han tog tag i min arm, hårt, och vände på mig så att han kunde se mig i ögonen. Hans bruna rådjursögon stirrade rakt in i mina, och trots att han höll i mig så hårt att jag nästan fick ont i min arm så såg jag bara värme i hans blick, inget spår av ondska alls. Jag kunde känna lukten av rök och jag visste att han höll en cigg i sin andra hand, redo att fimpa den för att få hålla om mig. Jag brukar egentligen hata lukten av cigg, men just då störde det mig inte ett dugg, eftersom jag inte kunde sluta titta honom i ögonen. Värmen som kom som ett slag i magen från hans blick gjorde mig svag och trygg, och jag kom på mig själv med att känna den känslan alldeles för sällan. Han log mot mig med sitt Hollywood-smile, och drog mig sedan tätt intill sig för att ge mig en lång och passionerad kyss, och trots att han smakade en blandning av rök och alkohol så var det den bästa kyssen jag någonsin fått. Han kysste mina läppar som om de vore porslin.

Jag har hundra myggbett, magknip och världens mest älskade pojkvän.

There goes my hero.

Jag har sommarlov..

Sitter hos David och väntar på att han ska sluta sin avslutning, samtidigt hör jag hur mobilen vibrerar för att Mcdonalds ringer och vill att jag ska arbeta, men jag kan inte idag. Inte imorgon heller. För då går jag under, och jag har inte tid. Jag kan inte jobba varje dag. Som det verkar som att de vill..

Och jag har kommit fram till att inte tänker ha några bästa vänner längre. Jag tänker ha vänner och ge alla en chans men bästa vänner.. I mina ögon finns det inget som heter så. En åsikt som jag fått på grund av dåliga erfarenheter.

Ikväll blir det iallafall roligt, för vi ska festa och jag ska få ha kul för en gångs skull. Sedan ska David låta mig sova ut, för jag kan ju aldrig sova och så har han lovat att jag ska få sitta i hans knä och gråta ut och prata ut och han ska göra sitt bästa för att kunna lyssna och försöka förstå, eftersom han har svårt för det. Just nu räddar han mitt liv, och det är inget jag bara säger utan något jag menar.

Min ängel heter Julia.

Julia' Jag älskar dig säger:
hahaha ja
men leona, jag älskar dig oavsett vad!
du är helt otrolig människa
ser verkligen upp till dig!

Julia' Jag älskar dig säger:
du är mogen leona
du har alltid vart
du har lärt dig det från början

Det där är vad jag har önskat att få höra under en lång period. Inte " du har blivit så negativ" eller, " du är alltid så upptagen".. Jag tycker också att jag är mogen, men det är inte för att jag vill vara det, utan för att jag tvingades bli det först av alla eftersom jag aldrig fick vara barn. Är tacksam för att Julia ser mig på det sättet, att jag är mogen och att hon förstår varför, inte att jag är tråkig eller arg eller för seriös, utan förstår varför jag är som jag är.

Julia har alltid sagt till mig att hon älskar mig trots att jag är upptagen jämt, trots att jag är dålig på att höra av mig för att jag jobbar och pluggar och är helt utslagen, hon förstår ändå, tjatar på mig ofta men förstår iallafall trots att jag är en dålig vän så ger hon mig fullt stöd och glömmer inte mig och det sjuka är att jag VET att jag har henne där om jag behöver henne.

Kanske tycker jag om Julia, för att hon inte heller är som alla andra tjejer. Vi pratar inte så ofta, det är nackdelen, vi båda har mycket på varsitt håll. Kanske skulle behöva tid för en Julia lite oftare..

Tack till David Moberg, räddaren i nöden.

Jag är verkligen inte som alla andra tjejer. Verkligen inte. Jag har aldrig träffat någon som mig. Jag menar inte att jag är bättre än någon annan, men jag ser på saker mer som en kille och jag har alltid haft svårt med tjejkompisar för att jag tycker att tjejer är dumma i huvet och idiotiska ibland. Har svårt att förstå mig på dem och jag har svårt att vara i "tjejgäng" för det är alltid så tjejer ska umgås, i " gäng". För mig ser alla likadana ut och heter likadant och jag förstår ingenting.

Jag måste säga att jag verkligen vill hitta någon som passar ihop med mig, som förstår sig på mig och är lik mig och ser saker på samma sätt som jag gör, iallafall väldigt lika. Någon som är realistisk och tänker lite klart, en klok människa som är mogen och inte behöver uppmärksamhet eller bekräftelse för att må bra. Spelar ingen roll om det är en man eller en kvinna, men jag behöver någon sådan person i mitt liv.

Jag har ju David, som nu har kommit extremt nära mig om man jämför med för bara någon månad sen, och han har verkligen ansträngt sig för att "komma in i mitt huvud" och få reda på vad jag tänker. Han anstränger sig för att göra mina hårda dagar på jobbet lite roligare, genom att komma och hämta mig och sedan har han full förståelse för att jag är helt utslagen när jag kommer hem. Då älskar han med mig, och sedan leker han med mitt hår tills jag somnar eller så pussar han på mig när jag sover så att jag ska känna mig trygg.

Helt ärligt, jag känner mig ensam för att jag skiljer mig från alla mina vänner, har alltid haft svårt för brudar, men jag ÄR inte ensam för jag har David och jagvet fan inte vart jag hade varit nu om han inte hade varit där vid min sida. Tack David, för att du ständigt talar om för mig att jag är bättre än vad jag tror, och att jag ska tro på mig själv och tack för att du står ut med mig nu när jag har svårt att både prata och gråta. Tack, för att du får mig att orka kämpa vidare.

Saknar dig mest på söndagar och måndagar.

Jag jobbar ikväll, från halv 5 till 9 och imorgon från 11 till 4 och sedan på onsdag, 4 till 8. Visst är det surt att behöva jobba så mycket, men jag försöker att se det som en sport där jag är överengagerad för numera har jag faktiskt jävligt kul på jobbet. Man hinner inte tänka på saker och ting i livet, man har inte tid att tänka på problem eller "Gud hur ska jag hinna klart med arbetet i skolan när jag kommer hem?" eller " Åh nej, om David ska ut ikväll vadfan gör jag då, och när skulle jag träffa mamma, var det imorgon?" Finns ingen tid för sådant, det enda man har i sitt huvud är jobbet. För somliga låter det förjävligt, för mig är det precis vad jag behöver. Någonting som får mig att göra saker, ett ställe där jag vet att jag behövs för utan mig skulle det bli svårare att göra jobbet bra, ett ställe där alla problem försvinner för stunden och man lever i nuet och gör det bästa av alla situationer som uppstår. Tiden kan gå långsamt när man längtar till något som ska hända efter jobbet, men då går man runt i längtan och det gör en glad. När tiden går fort som det oftast gör, blir man ännu gladare.. Snabba pengar, vem blir inte lycklig av det?

Det absolut bästa är att vi ALLTID måste le på jobbet. Vi har inget annat val. Är man sur snackar chefen med en och är man otrevlig mot personal eller framför allt gäster, så får man riktigt riktigt mycket skit. Så jag går runt med mitt leende, hela hela tiden. Ni vet, glada Leona, problemfria Leona? Det var längesen jag var så och det är sjukt att jag är gamla glada Leona på jobbet och... alla verkar tycka om mig riktigt mycket! I början var de otrevliga, för att de tyckte det var jobbigt att man inte kunde något, men de har snabbt ändrat inställning till mig för att jag visade framfötterna och visade att jag faktiskt kan, och verkligen försöker på egen hand, visst allt är inte perfekt men jag gör verkligen mitt bästa hela hela tiden. Och vi kan till och med ha le tävlingar, om vem som ler mest.. Man blir knäpp av det men samtidigt jävligt glad av att se att precis allihopa ler heeeela tiden.

Jag är ensam hemma hos David idag, det är mindre kul dock.. Men jag ska sola lite och ta hand om mig själv för nu framöver är det mycket jobb. Trots att det är kul så blir man trött fysiskt, tro det eller ej, men jag jobbar ju fan på donken. Stress är bara förnamnet. Gotta love it!

Kärlek gör ont.

Jag blir svag i din närhet och jag är starkare utan dig, men trots det kan vi inte sluta dras till varandra. Ödet?