Tack till David Moberg, räddaren i nöden.

Jag är verkligen inte som alla andra tjejer. Verkligen inte. Jag har aldrig träffat någon som mig. Jag menar inte att jag är bättre än någon annan, men jag ser på saker mer som en kille och jag har alltid haft svårt med tjejkompisar för att jag tycker att tjejer är dumma i huvet och idiotiska ibland. Har svårt att förstå mig på dem och jag har svårt att vara i "tjejgäng" för det är alltid så tjejer ska umgås, i " gäng". För mig ser alla likadana ut och heter likadant och jag förstår ingenting.

Jag måste säga att jag verkligen vill hitta någon som passar ihop med mig, som förstår sig på mig och är lik mig och ser saker på samma sätt som jag gör, iallafall väldigt lika. Någon som är realistisk och tänker lite klart, en klok människa som är mogen och inte behöver uppmärksamhet eller bekräftelse för att må bra. Spelar ingen roll om det är en man eller en kvinna, men jag behöver någon sådan person i mitt liv.

Jag har ju David, som nu har kommit extremt nära mig om man jämför med för bara någon månad sen, och han har verkligen ansträngt sig för att "komma in i mitt huvud" och få reda på vad jag tänker. Han anstränger sig för att göra mina hårda dagar på jobbet lite roligare, genom att komma och hämta mig och sedan har han full förståelse för att jag är helt utslagen när jag kommer hem. Då älskar han med mig, och sedan leker han med mitt hår tills jag somnar eller så pussar han på mig när jag sover så att jag ska känna mig trygg.

Helt ärligt, jag känner mig ensam för att jag skiljer mig från alla mina vänner, har alltid haft svårt för brudar, men jag ÄR inte ensam för jag har David och jagvet fan inte vart jag hade varit nu om han inte hade varit där vid min sida. Tack David, för att du ständigt talar om för mig att jag är bättre än vad jag tror, och att jag ska tro på mig själv och tack för att du står ut med mig nu när jag har svårt att både prata och gråta. Tack, för att du får mig att orka kämpa vidare.