onsdag 17 juni 2009

Long time ago.

Skrivet av Paulina:
du, du är den som ger hopp i mitt liv det är som om du är skaftet och jag är din kniv
tillsammans kan vi hugga oss igenom allting tillsammans kan vi ta oss igenom allting
för vi klarar ju allt varmt eller kallt
för du är jag och jag är du inget mer behövs
trots allt folk kanske tycker att vi är olika men vad fan vet dom?
jag vill skrika till hela världen att det är du som har lappat ihop mig och gjort mig hel
du har fixat hela mig varenda jävla del
jag trodde aldrig jag skulle få en sådan vän Leona,
fatta, du är mitt allt jag säger det igen
du kom som en ängel när jag låg längst ner på botten
du plockade upp mig, nu ser jag den inte mer
jag vet, vi säger inte föralltid för det är så stort
men jag tycker redan att tiden med dig har gått så fort
jag älskar dig av hela mitt hjärta kan du fatta de(t)?
det är du som får mig att skratta
det är du som får mig att le
jag älskar att vara med dig
jag älskar att se på dig
jag älskar att skratta med dig
jag älskar att gråta med dig
jag vet att alla har vi brister men jag älskar dig så
du är av den sortens människa som det finns så få
du är underbar du är otrolig det finns så mycket
men det jag alltid gillat mest med dig är att du står emot trycket
att vara som alla andra och att passa in
du vågar alltid vara dig själv den egenskapen är nu även min
vad jag försöker att säga är att du är den bästa vännen man kan ha
tack för att du finns DU FÅR MIG ATT MÅ SÅ JÄVLA BRA!!!!!


Vad känner du när du läser det där, Paulina?

2 kommentarer: