Ibland är det bättre att man håller käften.

"Man kan inte komma som ett par till en fest, ingen vill att man kommer så. Man ska inte ta med sig sin flickvän liksom".

- David Moberg

I can't help but wait..

Det är något jag måste säga som ingen annan får höra.. Kom lite närmare,
jag måste viska..

.. Mitt hjärta tillhör dig.

U gonna think I invented sex.

Jag är så bra i sängen så att man skulle kunna tro att jag uppfann sex. MOHAHAHAHAH!

I'm only fuckin with the thugs in the white teeez

Slitna skor, baggy jeans, en NY keps, en vit T med ett sexigt tryck och ett par sneakers som matchar kepsen.. Kom igen, kan det bli snyggare egentligen?

Jag är glad för jag har en ny fin jacka :)

Mamma är smart. Vi hittade en jacka som kostat 2000, en fet svart jacka som är galet varm och till för de som bor uppe i norr där det är schvajnkallt. Det var rea på den, den kostade bara 1000 kronor och den var perfekt.

Varför har mammor alltid rätt och varför går allt fel när man inte lyssnar på sin mamma?

Kissemjau gosar med mig när jag är ledsen

Jag har ingen familj.
Min mamma är familj ibland.
David är familj men honom slits jag från ibland.
Annakin är väl också min familj för han pussar på mig när jag är ledsen
och sover alltid med mig när jag har gråtit.

Men bara för att pappa inte vill ge min mamma pengar så får jag gå med en as ful och kall jacka i år. Hittade en jacka som de skulle dela på, för 1999 kronor, han skulle betala 800 hundra men han vägrar dela, bara för att det är med mamma. Den jackan var varmare, passade mig bättre och hade mycket bättre kvalite och jag hade kunnat ha den i flera år.

Jag är van vid att alltid vara den som alla tänker på sist i familjen. Det spelar väl ingen roll om jag är den enda i familjen som fryser i år? vem bryr sig, bara inte mamma eller pappa behöver lägga ut pengar till varandra.

Snart är jag 18 år och då kommer min pappa aldrig mer att få någon respekt av mig.

For you I'll keep my legs apart, and forget about my tainted heart.

Alla italienska ord vägrar fastna i min hjärna. Ho studiato TROPPO oggi. Det har inte varit roligt. Jag kan verkligen ingenting i italienskan längre, passato prossimo börjar sätta sig men det är inte roligt och slutprovet är på tisdag. Jag kommer aldrig någonsin att förlåta mig själv för att jag inte tog spanska eftersom jag är tusen gånger bättre på det.

Imorgon är jag hemma från skolan för att plugga och för att jag är sjuk. Jag har två bulor i mina armhålor innanför huden, vilket jag tror är mina lymfkörtlar som svullnat för att jag är sjuk. Mysigt va?

David sitter och spelar dataspel med sina polare och pratar i Ventrilo, det låter som om alla har ADHD och är i målbrottet. Jag tycker att han borde plugga istället men men, han får lida för sina misstag senare inte jag. Jag önskar att han kunde läsa mina tankar och lägga sig bredvid mig och krama om mig för jag behöver verkligen en stor varm bamsekram av någon som inte säger något utan bara kramar men, jag tänker inte störa honom för det är liksom på liv och död det där spelet, verkar det som.


Egentligen har jag ingenting vettigt att säga.. Kanske kan berätta för er att jag har börjat önska mig saker och drömma mig bort, det gör mig lycklig för jag intalar mig själv att det jag önskar mig händer och så gosar jag ner mig i tanken och känner mig trygg för stunden, det gör det lättare för mig att somna på kvällarna.. Jag brukar önska mig att han inte sov med ryggen mot mig, utan höll om mig hela natten och inte puttade bort mig när jag ville kramas. Jag brukar önska mig att jag hade mvg i alla ämnen. Brukar önska att jag hade en familj som älskade mig för den jag är. Jag brukar önska mig att jag och David bodde själva och när hans mamma inte är hemma så leker jag för mig själv att det bara är vi som bor där. Lite töntigt ellerhur?

Men önska får man alltid göra. Så länge jag andas hoppas jag.

JAG ÖNSKAR ATT DU ALDRIG KUNDE GLÖMMA MIG.
JAG ÖNSKAR ATT JAG VAR I DINA TANKAR STÄNDIGT.

There's that one person that you'll never get over, no matter how long it's been.

Det är lätt att tänka, men så jävla svårt att skriva.
Vet inte vad det är som är så jobbigt egentligen,
men vilket helvete jag har gått igenom och fortfarande försöker ta mig ur.


Om min mamma hade dött då hade folk tyckt synd om mig och förstått,
men folk förstår inte små problem, eller kärleksproblem och hur ont man kan ha.
Det är konstigt det där..