lördag 4 december 2010
Sometimes you can't make it on your own
När jag ser denna bild inser jag hur tacksam jag är över att jag har dig. Hur du är den enda människan som sett mina värsta sidor, mina största rädslor, mina stora svagheter och min styrka. Du är den enda som vet vem jag är. Du ser rakt igenom mig. Du älskar mig ändå. Och vem hade trott att du av alla människor skulle ställa upp nu, när det var som värst?
Aldrig mer ska jag tvivla på dig. Jag vill vara kvinnan som får äran att bära ditt barn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar