onsdag 12 maj 2010

Ibland så vill man ha något så mycket att man har glömt bort vad det egentligen är.

Jag låter dig ta små delar av mig hela tiden. Du plockar isär den lilla biten som är kvar av mig som är hel. Hur kan du göra så mot mig? Du gör det försiktigt, lite i taget under en lång period. Hur kan jag låta dig lyckas?

Och ändå står jag här och hoppas på att du ska kunna få mig att känna mig hel.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar