Remember this

Jag är egentligen inte så ledsen över att det inte är vi. Jag är inte rädd för ensamheten som kommer att komma med det, för jag har fina vänner och jag tycker om att ha tid för att göra annat. Träna och ta hand om mig själv, tillexempel. Så jag är inte ledsen för att jag kommer att vara utan dig.

Anledningen till att jag är ledsen är för att jag har så jävla svårt att acceptera saker ibland. Jag har så jävla svårt att ta till mig att du aldrig försökte mer när du väl hade mig. Jag kan inte förstå att allt bara rann igenom mina händer, att vi aldrig blev den kärlekshistorien som jag såg oss i. Du var aldrig en del i min romans, du var någonannanstans.

Och det gör så jävla ont att du inte ens ber mig stanna. (Men det får mig också att inse att jag inte ska komma tillbaka).