Tänk dig att du springer på en äng, och vinden blåser i ditt hår, du är fri och du springer barfota. Livet är lätt och du är lycklig. Solen lyser och du är snabbast i hela världen..
Du springer.. Tills du trampar på någonting hårt. Allt det lyckliga och fina försvinner på två sekunder, när du insett vad du hamnat i. Du ångrar att du inte hade stövlar och du ångrar att du ens tog dig friheten att springa över ängen. Du blir arg på dig själv för att du inte anade att det skulle leda till stora konsekvenser. Helt plötsligt går solen i moln, och du kan inte längre springa. Hur du än gör nu, så kan du inte vara lycklig igen.
Du har två val:
1)Att stå kvar och svälta och dö, eller svimma av, eller vänta i evigheter på någons hjälp, som är för långt borta.
2) Eller att lyfta på foten, och spränga en del av dig själv, eller i värsta fall förlora alla delar av hela dig själv.
Vad skulle du göra?
Jag tycker att kärleken och minor har precis allt gemensamt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar