Sitter på en svenska lektion och förbereder inför en intervju. Är hur hungrig som helst och har så mycket mensvärk att kroppen känns alldeles tung och jag svettas för minsta lilla. Redan nu har jag två arbeten som ska vara klara om en till två veckor. Fan. Skolan sväljer en hel. Som tur är så är jag ju en kämpe haha, jag ger aldrig upp för det finns inte som alternativ.
Maria blev hur glad som helst för blomman och kramade om mig tusen gånger. Jag hade till och med lyckats pricka in hennes favoritfärg på krukan, nämligen grön (hade ingen aning om det). Hon blev alldeles rosenröd om kinderna och fnittrade och sa att den var för fin för att ha på jobbet, utan att hon skulle ta hem den och ta hand om den. Värmde mig att se henne så glad, så mycket som hon har hjälpt och stöttat mig.
Nu är det snart lunch och sedan är det hål, som tur är så är det NT- vecka och på fredag är det NT- show och det livar upp den tråkiga stämningen i kafeterian med tanke på all mysik och allt pyssel(?) LÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅNG dag, men efter skolan kommer den snälla killen som tror på mig till 100%. Tack för ditt inlägg, jag blev gråtfärdig.
Peace, bitches.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar