Jag vill bara att du ska ge mig dendära blicken, som om jag vore en självklarhet.

Det är bara mitt rum som vet.
De röda väggarna i mitt rum tar emot alla mina känslor och det är det enda stället där jag kan vara mig själv. Det känns aldrig ensamt att gråta i min stora säng för att kuddarna på något sätt kramar om en och jag vet att det stannar här, mina riktiga känslor.

Här kan jag skrika.
Här jag kan gråta.
Här kan jag skratta.
Här kan jag snora.
Här kan jag fisa.
Här kan jag dansa.
Här kan jag sjunga.

allt utan att någon någonsin får reda på det, förutom mitt rum.

Just nu är mitt rum, när jag får vara ensam i det, det tryggaste stället i hela världen och imorgon kliver jag inte ut från det. Jag tänker ligga under mitt varma täcke och bara vara mitt riktiga jag hela dagen lång.