Jag skulle lika gärna kunna vara en organ donerare, så som jag ger upp mitt hjärta.

Jag älskar att bli omfamnad. Jag älskar när jag är i någons armar och jag vet att de skulle göra allt för mig. Ja, jag vet att det är själviskt men det är vad jag älskar. Jag älskar att vakna upp med någon och le, och få denne att le tillbaka. När du är kall, och man delar på ett täcke och man har på sig hans t-shirt. Ditt hår är alldeles huller om buller och du har din morgonandedräckt men du gosar dig in i hans nacke och han gosar tillbaka och håller sedan om dig. Och du ler. Du somnar om. Jag älskar att gå in i ett rum och se att han ler mot mig. Du går dit, och gör en rolig min bara för skojjs skull innan du kommer fram till honom, och sedan tar han dig i sina armar och ger dig en stor kram och du säger hej och sedan beter ni er som om ni inte har träffats på år och dar. Det är en underbar känsla. Att känna hur hans läppar rusar ner för din kropp och täcker varje del av din hud. Att ge honom det han vill ha. Att känna att ni är ett och veta att eran kärlek inte kommer att ta slut. Att veta att om du ger honom det, så kommer han att behålla dig föralltid, precis som du vill. De glada stunderna, hemligheterna.

Tårarna efter ett stort bråk. Och sedan hans rusning fram till dig för att tårka dina tårar med kyssar. Sedan kan han inte sova för att han måste vara säker på att du mår bättre.

Ge mig kärlek som de skriver om i noveller.