Sagoland..

Jag gick förbi dig på stan, såg ut som du var glad
du gick med din nya som jag tror du har och du,
såg mig nog innan jag vek av , försökte spela cool som att allting var normalt
men i själva verket är jag kvar i mitt skal, och jag vill tränga ut dig
men du kommer tillbaks såklart,
i mitt sagoland tar du mig i hand igen,
inga fler bråk och gråt
- där är vi sams igen och dom spelar våran låt som i spanien,
tar av oss våra skor och vi tar en liten dans till den,
men när jag vaknar upp så saknar jag ditt ansikte
tänker på den dan du stack - för mig: det bara fanns inte
varför kan jag inte bara ta och glömma dig?
varför kommer du tillbaks i mina drömmar, säg?
inatt tänkte jag på när vi gjorde våran söndagsgrej
hur blir jag hel igen efter du tog sönder mig?
jag tömmer mig över dom ackorden som jag lagt,
låter pianot spela ända tills det blir kolsvart
och låter stråkarna ta oss iväg till vår plats, kan inte släppa dig
det enda som jag tänker är att..

En gång i tiden var du min, men nu är du bara en dröm
jag ser oss ibland i mitt sagoland, där vi ses och umgås en stund
men jag vaknar upp i min ensamhet i vårt så kallade rum,
vill bara somna om igen och vakna upp i min dröm

Var ett tag sen vi sågs - har knappt tänkt på'tmen för två år sen var det vi
Jag gav dig en låt, skrev en melodi ,du grät för att den var fin,
du förlät min idioti, vi var en enhet, vi var singular förenas på en vinterdag
det jag minns finns kvar inom mig och det brinner svagt kommer nog alltid vara så för allt jag har påminner mig om dig och det känns.
Vill inte sälja sängen men älskling jag skäms, när nån annan ligger i den, det blir så fel
men jag måste gå vidare för egen del
det var mitt egna fel - borde gett mer men det är lätt att va efterklok,
lätt att se i backspegeln och skilja rätt från fel,
måste bara släppa dig innan det växer mer,
men i drömmen är det vi mot dom
vi var lyckliga som vin och sång så jag strosar till en solnedgångmen när jag vaknar är det tomt inombords, vill bara somna om