Säg inte att du älskar mig om du inte menar det, du vinner ingenting på det.

Jag skulle hellre kriga för dig, än älska med någon annan.

Det suger ju att man är svag, bara.

This right here is a babymaker

Att flytta är jobbigt, men Davis nya lägenhet är riktigt riktigt mysig. Snacka om seg dag, burr.

Nu är det såhär:

Jag ska vara med i ett radioprogram om acne hos unga tjejer. Min mammas mans bror ska göra en intervju med mig och jag ska få gå hos en hudspecialist som ska ge mig olika behandlingar, och så ska vi se vad som funkar bäst. På onsdag kommer han till skolan, för att hämta mig och ta mig till specialisten och intervjua mig om acne och hur det känns att ha det. Som tur är så har min hud blivit bättre nu, men jag vet hur det känns att inte kunna gå utanför dörren för att man ser ut som att man har tumörer i hela ansiktet.

Men som sagt, på onsdag klockan 12.00 behöver jag kompisar som kan ställa upp i en diskussion som spelas in, som kommer att handla om acne. Alla är anonyma.. Det behövs verkligen så snääällaaaa!!


Puss på Sara, hon är schnel hiest för hon har fixat min ipod.

Jag skulle dö för dig

Dina armar, dina stora armar och mitt huvud mot ditt hjärta. Dina fingrar genom mitt hår och dina läppar mot min nacke.. Dina andetag mot min hud och jag får rysningar.

Det absolut bästa sättet att somna på. Ge mig dig. Ge mig din kärlek. Ge mig dina älskade kyssar. Ge mig din hud. Låt mig få älska med dig, bara en gång.. Bara en enda gång.

Tio tusen små bitar

Och vad lärde jag mig av kärlek?

Att det inte är värt det. Jag tänker aldrig mer ge ut mitt hjärta till någon.

"Du är som en fitta, rakt igenom"

Jag orkar inte bry mig längre. Jag orkar inte anstränga mig för att du ska hålla om mig om nätterna. Jag orkar inte bry mig om att du aldrig är positiv till någonting. Jag kommer upp med ideer, och förslag om vad vi ska hitta på, att vi ska träffa mina vänner också, inte bara sitta hemma hos dig och ruttna. Jag är trött på alla suckar, på allt "jag orkar inte". Jag är trött på din hypokondri, att du alltid tycker synd om dig själv. Jag är trött på att göra dina läxor för att du inte kan göra dem själv, men jag är mest trött på att du är så otacksam fast man spenderar flera timmar på att du ska få ett VG. Jag önskar inte längre att du ska säga fina saker till mig, för det händer inte.

Jag vet tre saker: Jag har ett fint ansikte, jag är underbar, och du behöver mig.

Underbar mot dig, det är jag fan. Städar ditt rum, gör dina läxor, är din mamma.. Jag lever ditt liv och jag använder till och med preventivmedel som gör att jag blir fet som en ko, ALLT för att tillfredsställa dig och dina behov. Uppskattas det? Nej. Och att du behöver mig, klart du gör. Du klarar dig ju inte själv. För om jag slutat slicka din röv, vem ska då göra alla saker åt dig?

Jag vet om att jag har gått upp 15 kilo, och att min kropp inte är lika fin som när vi blev tillsammans. Men för det första har jag en sjukdom, för det andra har jag ätit preventivmedel för din skull, det har varit för din skull allting.

Jag kommer aldrig glömma när jag stod i din hall, naken. Vi var ensamma hemma, och jag hade täcket virat runt min kropp.. Du lagade mat och jag hade legat kvar i sängen en stund. När jag kom upp och ställde mig framför spegeln så kom du bakifrån och kramade om mig och sa " asså fyfan du har en så jävla vacker kropp det är helt sjukt" och du tog på mig överallt.

Idag får jag inte höra det längre, inte ärligt. Kanske är det bra, för jag vet om att jag inte har det. Men det är tråkigt och det gör ont att jag har gjort så mycket för din skull, tagit så mycket skit. BARA för att känna mig ännu mer värdelös.

Jag orkar inte mer. Du har behandlat mig som skit. Jag är fan inte mer än människa. Förlåt men du är förjävlig.

Vissa texter går inte att glömma

here i am, remembering about us again. i don’t know why all this is coming back now. i’ve dealt with it in virtually every aspect of my life, because the similarities seem to come up in some way or another. and you know what? i haven’t let myself fall for anyone again. no one has made me feel the way you could make me feel, and i wonder if anyone ever will. All i know right now is that i’ve grown up a lot since then. And it makes me smile every time i think about it. i guess because i don’t like to admit to myself that all that drama and all that attention back then, i loved it. i loved it at first when i wasn’t worried of the possibilities that came later. i loved the way you made me feel. i loved how you could always make me laugh, and how many times you’d catch my eye in the middle of that laughter, and for a moment i believed that things could be different.deep down though, i guess i always knew they never would be.

that was the problem-- you were way out of my league, and i knew that. it made it so frustrating, so ironic, that i couldn’t help myself from having such a hopeless crush. but it was because you were different. you were one of the few guys i always had respect for, you were the one who i laughed with and looked forward to seeing every day. i don’t know if you knew it or not. everyone else sure did. but you gave me a chance, and i let down my guard. i tricked myself into having hope, when i so clearly shouldn’t have had any. and from there, i suddenly freaked out. i suddenly realized how much it was screwing me up, and i couldn’t do a thing about it.

for the past two years, i’ve been trying to let it go. trying to move on with my life, avoiding any brush i might have with the past, avoiding any encounter i think i might have that would change the way things were. they were over. and i wanted myself to believe that.but the thing is, it’s not over. i guess i’m just now realizing that it’s never going to be over. maybe i should have dealt with it better than i did. but i couldn't, and when i left, things were a mess. they still are. i thought it would go away; i thought i would forget you and everything we once were.but i haven’t. i’ve wished so many times that i could forget,

but there you are-- constantly on my mind, it seems, because tiny little things always trigger my memory. i try to push it away, instead of dealing with it. that’s what i do with anything that makes me uncomfortable. i suppose i should be learning how to understand my own emotions. i certainly have enough of them, and that’s hardly your fault.

hell, i don’t even know why i’m writing this. it’s not like you’ll ever know what i think. i am a distant memory to you, if anything. i see you and i can tell what you're feeling. i know things will never be the same between us. you love her, and she's all that matters to you. she's all that will ever matter to you no matter what i do and no matter what i say. and even though every time i see you is a turning point in my life, it will hardly matter to yours.i guess i should get used to that.


Leloveimage.blogspot.com

Trött på skiten.

Jag ger upp nu. Jag orkar inte längre. Du får göra som du vill. Hon får vara vart hon vill. Mamma och pappa har rätt från och med nu.

Vita flaggan. Jag orkar inte mer.

I bet the neighbors know my name

Jag ÄLSKAR sex.