lördag 11 december 2010

vad är det viktigaste i ditt liv?

Min farbror ringde mig ikväll. Han grät som en galning, bad om ursäkt för att han knappt kunde prata och sen brast han ut "det du har drabbats av är det värsta en människa kan gå igenom psykiskt sätt, det är så svårt för oss i din familj att ta det till oss och se och höra att du mår såhär, men var stark och kom ihåg att din farbror älskar dig över allt annat. Jag har mina två barn här som jag vill att du ska komma och träffa en dag. Jag vet hur mycket du älskar mig, och du vet hur mycket jag älskar dig. Snälla var stark, du är ett mirakel."

Hur i helvete hejdar man tårarna när man får höra något sånt? Hälften av alla jag har pratat med verkar inte ens fatta hur dåligt jag mår. Jag hör av mig till mina vänner, ringer dem och ber dem berätta om sina MINIIMALA problem med killar och annat skit VARDAGSMAT. Ingen av dem ringer mig för att kolla om jag ens klarar dagen. Inte ens ett "kom igen sms?" jag frågar alla hur dom mår men inte en jävel kan ta kraften att höra av sig till mig. Och det bästa är att dom låter as sura när man väl ringer också, som om jag ska skylla mig själv att jag mår som jag gör. FUCK OFF AND DIE. När jag kommer tillbaka kommer jag att ha riktiga människor i min närhet, alla idioter kommer att vara borta.. Ett problem mindre!

Men det är väl det som krävs för att inse vilka som är dom riktiga vännerna, inte sant. Och vad jag har lärt mig? FAMILJEN ÄR ALLT.

INGEN är större, INGEN är bättre, INGEN betyder mer än min farbror.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar