tisdag 29 juni 2010

"Nu känns allt precis så som jag alltid har drömt om att det ska vara mellan dig och mig, vem skulle kasta bort en sån sak? inte jag iallafall".


Hej.

Jag tycker att du var mysig när du kysste mig sådär försiktig och la din hand under min nacke och rullade över mig. Det var mysigt att det bara var du och jag, och det var mysigt för att du hade saknat mig.

Det var synd att du lämnade mig där ensam. Det var synd att du lät mig sova själv och lät mig känna mig helt naken och lämnad. Du fick mig att bli van vid det, och nu kan jag inte längre låta folk hålla om mig utan att jag bryter ihop. Det är så synd att du ibland glömmer bort hur mycket jag älskar dig.

Det är ännu mera synd att du inte förstår hur mycket du får mig att sakna respekt och äkta kärlek. Jag ber dig, snälla. Få inte mig att sakna mitt förflutna. Inte igen. Snälla. Det tog mig så jävla lång tid att börja må bra igen. Jag vet inte om det är för mycket begärt, men jag är en kvinna, jag tror att jag förtjänar kärlek och respekt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar