söndag 23 maj 2010

Jag längtar inte dit. Det är skönare att vara hård och kall.

Man kan bli ärrad av kärlek.

Har man en gång upplevt riktigt kärlek så tar det femhundra år att komma över den. Och när man väl tror att man har det, när man har slutat sakna känslan och man har slutat vara tacksam över att man har fått känna den, så sätter man upp en mur och man blir kall och okänslig, vägrar släppa in någon igen för rädslan.

Visst är kärleken vacker, men man blir så pass sårbar att det inte är värt det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar