Det är första gången jag faktiskt har gjort något för mig själv utan att tänka på någon annan och andras åsikter eller tankar. Det bästa är att det är med mig för livet. Och jag älskar det.
Vissa människor har under de senaste dagarna lyckats påminna mig om att jag är en hypokondriker, Ja, jag erkänner, det stämmer väldigt bra. Inte för att jag vill vara sjuk, men när jag väl blir dålig så tror jag typ att jag ska dö, eller så tycker jag galet synd om mig själv.
Som nu, jag är magsjuk och jag vill ta livet av mig.
Men men.. Vad vore livet utan mitt stora etikarbete?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar