Ni vet i videofilmer, där man står i mitten av allting och allt annat runt en går as fort?`
Ungefär som att det spolas frammåt, men man själv står helt still och går i slowmotion?
Så känner jag ganska ofta. Där står jag, och allt annat bara fortsätter. Dagarna bara går men har ingen mening alls. Allt gör för att det ska göras, men jag lever aldrig mitt liv.
Jag saknar dig, och jag saknar mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar