Jag antar att jag förtjänar det

Imorse ringde jag mamma och grät i telefonen, klockan halv sju. Jag har aldrig gråtit av smärta, inte ens när jag har haft min värsta värsta migrän som jag spyr av i fyra dagar. Men jag har så ont i min hals att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Min ena halsmandel är lika stor som en golfboll och fylld med blåsor och var och blod och jag kan knappt andas eller prata eller skratta och definitivt inte svälja. Jag har feber och ligger och skakar och svettas. Det kanske inte låter så illa. Men tänk er att ni har världens huvudvärk, fast i halsmandlarna. Här kommer det bästa: då och då spricker de underbara blåsorna.

Jag gråter som ett litet barn och jag lovar att jag aldrig har mått sämre än såhär i hela mitt liv.