När man fallit ner på botten och inte ser någon utväg..
Är det man behöver en pojkvän som står och kastar saker på ens fönster utanför huset för att få en att vakna klockan halv nio på morgonen. När han väl får mig att vakna så har han stått och hackat tänder i en halvtimma, och inte gjorde det saken bättre att jag hade min mobil på ljudlös.
Men när man har fallit ner på botten och inte hittar någon utväg är det man behöver en iskall pojkvän som överraskar en tidigt på morgonen och kommer upp och lägger sig efter att man öppnat ytterdörren. Man behöver en iskall kram och en person som kryper ner bredvid dig, tar tag i dig och viskar i ditt öra varför du är viktig i den personens liv. Så att du känner dig riktigt riktigt uppskattad. Man behöver en person som rullar in sig under ens täcke för att komma så nära som möjligt och slå sönder glaset som man så länge varit fast bakom..
Man behöver en pojkvän som hjälper till att göra en mysig frukost och sätter på en mysig film att ligga och hålla om varandra till och inte säga ett ord och man behöver en pojkvän som varje gång hjärtat börjar slå snabbare och man får svårt att andas på grund av ångest, så märker han det direkt och kramar om en hårt och förklarar hundra gånger om att han är där och håller om mig och att det inte är någon fara.
Man behöver en pojkvän som älskar med en och verkligen visar kärlek och sist men inte minst så behöver man en pojkvän som för första gången låter en prata ut och prata till punkt och själv blir tåröggd för att han blir rörd och sedan slutar allt med att säga "Livet är inte rättvist, men förstå hur långt du kommer att komma. Du är verkligen en fin person". (och en sådan sak kan verka liten, men om man aldrig har kunnat prata med sin pojkvän om tankar och ångest innan, eftersom han har svårt att prata om känslor, så betyder det allt att han lät mig prata).
Sist men inte minst så behöver man en pojkvän som resten av kvällen låter tv:n vara avstängd, ligger med sin flickvän i ett alldeles för trångt och varmt rum men vägrar gå ut bara för att få prata om allt och hålla om sin flickvän..
När jag hamnade på den platsen jag aldrig trodde att jag skulle hamna, då jag gav upp, så behövde jag en David Moberg. Tack David, för att du visar mig att det kanske finns hopp trots allt.
Är det man behöver en pojkvän som står och kastar saker på ens fönster utanför huset för att få en att vakna klockan halv nio på morgonen. När han väl får mig att vakna så har han stått och hackat tänder i en halvtimma, och inte gjorde det saken bättre att jag hade min mobil på ljudlös.
Men när man har fallit ner på botten och inte hittar någon utväg är det man behöver en iskall pojkvän som överraskar en tidigt på morgonen och kommer upp och lägger sig efter att man öppnat ytterdörren. Man behöver en iskall kram och en person som kryper ner bredvid dig, tar tag i dig och viskar i ditt öra varför du är viktig i den personens liv. Så att du känner dig riktigt riktigt uppskattad. Man behöver en person som rullar in sig under ens täcke för att komma så nära som möjligt och slå sönder glaset som man så länge varit fast bakom..
Man behöver en pojkvän som hjälper till att göra en mysig frukost och sätter på en mysig film att ligga och hålla om varandra till och inte säga ett ord och man behöver en pojkvän som varje gång hjärtat börjar slå snabbare och man får svårt att andas på grund av ångest, så märker han det direkt och kramar om en hårt och förklarar hundra gånger om att han är där och håller om mig och att det inte är någon fara.
Man behöver en pojkvän som älskar med en och verkligen visar kärlek och sist men inte minst så behöver man en pojkvän som för första gången låter en prata ut och prata till punkt och själv blir tåröggd för att han blir rörd och sedan slutar allt med att säga "Livet är inte rättvist, men förstå hur långt du kommer att komma. Du är verkligen en fin person". (och en sådan sak kan verka liten, men om man aldrig har kunnat prata med sin pojkvän om tankar och ångest innan, eftersom han har svårt att prata om känslor, så betyder det allt att han lät mig prata).
Sist men inte minst så behöver man en pojkvän som resten av kvällen låter tv:n vara avstängd, ligger med sin flickvän i ett alldeles för trångt och varmt rum men vägrar gå ut bara för att få prata om allt och hålla om sin flickvän..
När jag hamnade på den platsen jag aldrig trodde att jag skulle hamna, då jag gav upp, så behövde jag en David Moberg. Tack David, för att du visar mig att det kanske finns hopp trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar