Ena delen av mig vill bara gråta och vara liten. Den andra delen skrattar åt den känslan, för att jag inte orkar bry mig längre. Snacka om att ha dubbelmoral och typ vara Skitzo for real.
Jag vet inte vad jag vill längre.
Jag älskar att vakna upp bredvid dig på morgonen. Älskar att lägga mig onödigt nära dig när du sover, pussa på dig trots att du inte känner det. Skriva saker på din rygg som du inte har någon aning om och ibland kanske till och med bara ligga och titta på dig. Älskar att du småler ibland när du sover, som om du drömmer om något mysigt. Trygghet. Det är stunder som dessa som jag är helt säker på vad jag känner och vem jag är.
David det är så mycket jag vill säga till dig men jag vet inte hur jag ska göra det (och jag är rädd för att inte få någon respons). Det är så mycket du inte vet och inte förstår. David, om du bara visste..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar