Minns förra valborg då jag satt inne hos David, pratade med Paulina i telefon och var arg eftersom jag hade fixat mig och förväntat mig att det skulle hända något kul, men det hände aldrig.
Nu, ett år senare. Sitter jag ensam hemma hos David igen och har aldrig känt mig mera ensam. Önskar att jag hade orken att festa i sollentuna, åka till Sara eller något. Hade varit grymt skönt att få vara med henne, hon gör mig glad nu i de mörka tiderna. Tänk att man kan hamna på samma plats ett år senare och vara precis lika dyster. Fyfan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar