Bullshit

Ur the return of hjärtans fröjd:

"2. Efteråt kan man aldrig bli vänner. Du är kär i en tjej, du lär känna henne, du kommer henne så nära som aldrig nånsin förr, hon får se dig naken, du får se henne naken och jag menar..ja, du fattar vad jag menar, inte bara naken utan kläder, också naken utan att spela några roller; utan att bära några masker. Sånt. Du kan vara dig själv som aldrig förr, hon tar fram det bästa i dig. Sånt. Och sen tar det slut. Och då måste ni bara slänga bort varandra. Inget av allt det där fina betyder mer än kattpiss längre. Allt eller inget. Man blir aldrig vänner efteråt.

3.Du kan inte älska lagom mycket. Allt eller inget. Aldrig lagom mycket. Du har inget val, du kan inte vara smart, du kan inte sätta upp några regler eller förklaringar och tro att du blir bättre och bättre på de här lekarna. Du drabbas, och sen har du inget val, och du blir dum-i-huvet av att vara förälskad, det vet alla, du blir en liten dum småunge.

4. Det finns ingen rättvisa. Du kan vara hur schyst och snäll och ärlig som helst och ändå bli fimpad och bortkastad. Den som älskar mest är alltid i underläge. Orättvist, men sant"

Hans kärlek till henne beskriver allt. Tiden kan gå men folk kan lämna spår i en som sitter kvar, trots att man tror att man glömt så kan minnen få en att känna sig så sjukt liten. Man kan sakna påriktigt. Och att bli lämnad gör så fruktansvärt ont, det finns ingenting smärtsammare. Samtidigt så kan kärlek vara så jävla fint, så sjukt jävla fint. Det är det finaste vi människor kan få. Man säger att man glömmer bort, att tiden läker alla sår och att saker som betytt mycket inte längre betyder något men det är inte sant. Kärlek påverkar oss för mycket och lämnar spår. Man kan inte glömma, om man en gång varit med om det. Jag snackar bara skit, men det jag försöker säga är att man för fan i helvetet ska hålla i den man älskar och att man ska vara glad att man får uppleva kärlek påriktigt när man fått det. Riktigt jävla glad.


Godnatt.